Tidigt på morgonen den 23 september mördades Marco Tulio Ramírez Portela när han var på väg till jobbet. Han var fackföreningsledare i bananarbetarnas fackförbund Sitrabi som organiserar Del Montes arbetare i Guatemala.

[Ur nummer: 10/2007] Han var kultur- och idrottsansvarig, vilket kan låta oförargligt men det var det inte. Att vara fackligt aktiv är aldrig oförargligt. Det är ansvarsfullt och många gånger utsätter man sig för stora risker.
Marco är inte ensam om att ha fått sätta livet till för sitt fackliga engagemang. Förra året mördades 144 fackligt aktiva enligt rapporten om kränkningar av fackliga rättigheter 2007. Det är en ökning jämfört med året innan då 115 dödades på grund av sin fackliga verksamhet. Det handlar om vanliga människor som kämpat för anständiga arbeten, rättvisa löner, rimliga arbetstider och arbetsmiljö.

Colombia är fortfarande det farligaste landet för fackligt aktiva. En kraftig ökning av antalet mördade har också ägt rum i Asien och Afrika.

Vad är det som driver människor att jobba fackligt, när de riskerar sina liv? Ja, den frågan tycker jag man ska ställa.
Det är trots allt många som har detta mod, denna rättskänsla. Ofta får de kämpa mot oförrätter som drabbar medlemmarna. Det är vanligt att skälla på facket. Som om det var något odefinierbart, inte människor av kött och blod.

I Sverige är det ovanligt att fackligt aktiva mördas. Men det har hänt, som skotten i Ådalen 1931 när fem personer sköts ihjäl av militären under en facklig demonstration. Vi får heller aldrig glömma syndikalisten Björn Söderberg som sköts ihjäl 1999 efter att ha avslöjat nynazister på sin arbetsplats.
Det är också viktigt att komma ihåg att facket är synonymt med medlemmarna. Det är de som utgör facket. De väljer sina representanter som ska föra deras talan. Facket är en demokratisk organisation. Är man inte nöjd med sin företrädare kan man lägga sin röst på någon annan eller kanske själv ta på sig ett uppdrag.

Det är tufft att jobba fackligt, det har det alltid varit och ingen vet vad framtiden bär med sig. Enligt rapporten om kränkningarna greps tusentals fackligt aktiv förra året på grund av att de deltog i strejker och protester till försvar för sina rättigheter. Tusentals andra förlorade jobbet – ibland bara för att de har försökt bilda eller gå med i en fackförening. Det är inte heller ovanligt att industriländer försöker lagstifta bort fackliga rättigheter. Det kan handla om att ta bort eller begränsar rätten till kollektivavtal, strejkrätten och till och med föreningsfriheten.
I Guatemala där Marco Tulio Ramírez Portela mördades är det svårt att hävda sina fackliga rättigheter. Arbetsgivarna hotar fackligt aktiva och det sker i regel ostraffat. Följden har blivit att organisationsgraden är mycket låg; uppskattningsvis bara omkring tre procent av arbetskraften.

Genom livsmedelsarbetarnas yrkesinternational, IUL, kan vi verka för att de fackliga rättigheterna respekteras. Vi kan också protestera mot mord på fackligt aktiva och kräva ansvar av Guatemalas regering. Det har IUL:s ordförande Hans-Olof Nilsson, som också är Livs ordförande, gjort. Se www.iuf.org