Lena O Jenemark beskriver några händelser som fått henne att inse att jämlikhet inte räcker, vi måste slåss för jämställdhet också.

Du ska ha jämställdhetsuppdraget i vår klubb! Det var de orden min klubbordförande sa när jag var med min styrelse första gången. Jag började protestera, men uppdraget blev mitt. Själv var jag klar med uppfattningen om vad ”jämställdhetsfolk höll på med”. De var väl som en av mina gymnasielärare som tyckte att könsroller skulle vändas om helt och hållet. Det jag undrade över på den tiden var ”hur hon hade tänkt lösa frågan med mäns barnafödande, vi är ju olika”. Ordet jämställdhet kändes faktiskt lite löjligt för mig, då…

[Ur nummer: 11/2007] Vi lever i ett jämlikt land så ordet jämlikhet borde räcka, var min ståndpunkt.

En dag ska det räcka med jämlikhet men jag tror att det idag är viktigt att även jämställdhet genomsyrar alla våra verksamheter tydligt – orättvisor grundat på kön, etnisk bakgrund, sexuell läggning, handikapp eller tro accepteras inte.

Det var några saker som fick mig att riktigt engagera mig i jämställdhet. När jag gick min första jämställdhetsutbildning på Brunnsviks folkhögskola talade de om lika villkor och möjligheter för män och kvinnor. Det var inte alls som jag felaktigt hade trott tidigare att det bara handlade om att kvinnor skulle ta över.
Det handlade om det som är grundläggande värderingar för mig, vi alla är lika värda, det kunde jag ställa mig bakom.

En annan händelse som fick upp mina ögon var på en kurs när en kvinna som hade flytt sitt hemland på grund av krig berättade sin upplevelse för mig.

Hon var glad att nästan genast få jobb när hon kom till Sverige, som alla andra ville hon försörja sig och sina barn, familjen skaffade lägenhet, började bli delaktiga i det nya landet.
Ja, ända till den dag då hon jämförde sitt lönepapper med sina arbetskamraters, hon tjänade inte alls lika mycket som de andra. Hon berättade argt att hennes oseriösa arbetsgivare hade utnyttjat hennes underlägsenhet och gett henne samma lön som 16-åriga feriearbetare.
Det fick mig att inse vad viktigt det är med lönekartläggning och riktig facklig introduktion för nyanställda. Hon sa att med den kunskap hon har idag så hade hon anmält sin arbetsgivare samt tagit kontakt med sitt fackförbund för ”vidare behandling”.

Lönekartläggningar och jämställdhetsplaner ska göras årligen. Hade en lönekartläggning gjorts på hennes jobb skulle den felaktiga lönen ha upptäckts. Analys som lett till ändring på rutiner i information för nyanställda hade blivit gjord. Den felaktiga lönen hade naturligtvis åtgärdats.
En annan händelse var när några killar berättade att det var först när de gått skyddsrond med jämställdhetsinriktning som de insåg fördelen med jämställdhetsarbete. De märkte att de hjälpmedel som tjejerna hade kunde underlätta för dem själva också. Även om män har mer muskler än kvinnor så innebär ju inte det att de ska behöva ha sämre hjälpmedel än kvinnor. Vi ska ju sträva efter en bra arbetsmiljö för alla. Eller hur?
Jämställdhetsplaner och lönekartläggningar är bra verktyg som man tillsammans på arbetsplatserna kan använda för att förbättra vår situation.
Var rädda om er och varandra!