En folkkär radiofavorit håller kalas

– Det är en succé. En klassiker som sprider ny musik och skapar spänning i och med topplistan, beskriver Dan Granlund, kanalansvarig över P4 i Sveriges Radio.

[Ur nummer: 12/2007] Svensktoppen är ett program som alla har en relation till.
Man kan tycka vad man vill. Men oavsett om man älskar eller hatar Svensktoppen är programmet en kulturinstitution, en symbol lika blågul som knäckebröd och faluröda stugor. Det engagerar mängder av människor varje söndagsförmiddag och har fler än 900000 lyssnare.

Piratradiostation lade grunden
– Varför programmet har funnits så länge? För att det handlar om svenska artister. De är våra egna och närheten ökar med texter på svenska språket, konstaterar L-G Alsenius, som är inne på sitt elfte år som producent för Svensktoppen.
Men låt oss gå tillbaka i tiden. Till 60-talets första år. Då sådde nämligen piratradiostationen Radio Nord fröet till Svensktoppen genom listprogrammet De tio. När kanalen lades ned lånades idén av Sveriges Radio som började sända Svensktoppen som ett inslag i Svensklördag i P1 under senhösten 1962. Det blev genast omtyckt och förvandlades snart till ett fristående program där mängder av kända artister kunde höras – från Siw Malmkvist och Lasse Lönndahl till Alice Babs, Thore Skogman och Jan Malmsjö.

Präster protesterade
Det skulle bli så populärt att präster ringde till sändningsledningen för att protestera. Folk satt nämligen hellre hemma på söndagarna och lyssnade än att gå i kyrkan. Och i början av 1970-talet kallade Aftonbladets nöjesreporter Jan Andersson programmet för musikalisk nedskräpning och anmälde det till radionämnden. Det kritiserades också för att enbart gå ut på att marknadsföra de stora skivbolagens senaste artister.
– Musiksmaken har växlat väldigt mycket genom åren. Under andra hälften av 1980-talet spelades det mycket pop medan ett fritt röstförfarande på 1990-talet gjorde att dansbanden dominerade kraftigt, minns L-G Alsenius.
Sedan 2003 sker röstningen till Svensktoppen med hjälp av en statistiskt utvald jury med människor i åldrarna 16 till 79 år. Av programmets 15 låtar väljer de ut sina tre favoriter.
– Varje vecka skickar Sifo ut röstkort till drygt 1000 slumpvis utvalda personer. De representerar ett Minisverige med kvinnor och män, folk från städer och landsbygd, säger L-G Alsenius och avslutar:
– Tack vare den statistiskt utvalda juryn har vi fått en betydligt bättre bredd. Nu finns alla stilar med, från Sahara Hotnights och BWO till visor och melodifestivallåtar. Det är en bra spegling av Sverige. Det här ska ju vara den stora folkliga topplistan.