[Ur nummer: 01/2008] Att vara invandrare är inte i första hand ett tillstånd eller en egenskap, utan en händelse i ens liv. Vi har lämnat ett land och bosatt oss i ett annat. Vi kan aldrig glömma det som vi varit med om, många gånger krig eller något annat hemskt.
Att vara ny i Sverige och börja om på nytt kan vara svårt. Mycket är annorlunda, språket är nytt, kulturen är ny, människorna är okända. Att komma i kontakt med lokalbefolkningen kan vara svårt, samtidigt som nya kontakter behövs för att komma in i samhället och lära sig svenska. Att ha ett socialt nätverk som innefattar svenskar är dessutom viktigt för att bli delaktig i samhället. Integration sker genom personlig kontakt.
I Sverige lever över 1,1 miljoner personer som är födda utomlands. Ytterligare 326000 svenskar har två föräldrar som är födda utomlands. Det innebär att 18 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund.

Sverige har bland världens mest välutbildade invandrare. Hela 30 procent av de utländska medborgare som lever i Sverige har en universitetsutbildning. Detta är anmärkningsvärt eftersom Sverige har begränsat sin politik till att så gott som uteslutande tillåta asylinvandring.

Sverige har på kort tid förvandlats till ett samhälle där människor från många olika kulturer ska leva tillsammans. Idag har nästan var femte invånare i Sverige utländsk bakgrund. De problem som invandrare möter idag i Sverige handlar om arbetslöshet, om brist på delaktighet och om brist på representation både i facket och i politiken. Därför behövs ett långsiktigt gemensamt arbete för integration mellan infödda svenskar och ”nya svenskar” både i samhället och på arbetsplatserna.

Majoriteten av invandrarna på min arbetsplats är invandrare från Bosnien. Det är inte ovanligt att vi pratar med varandra på bosniska. Det kan dock skapa irritation bland många svenskar. De blir arga när de inte förstår vad vi säger och dessutom tror de att vi pratar om dem. Det är synd att det ska vara så. Anledningen till att vi väljer att tala på vårt modersmål är att det känns naturligt att göra det när vi pratar med en landsman. Det måste vi få göra.
Samtidigt tycker jag också att det är viktigt att vi invandrare lär oss svenska, det är något självklart eftersom vi bor i Sverige. Visst måste vi också kunna prata med våra svenska arbetskamrater. Jobbar man tillsammans ute i produktionen så för det med sig en kulturell och social tillhörighet. Det gäller att kunna göra sig förstådd för att inte skapa onödiga konflikter.

Jag tycker själv att det handlar om olika tidpunkter i livet. Vi, invandrare och nyblivna svenskar, har lämnat eller tvingats lämna våra hemländer och sökt oss hit till Sverige och vill trygga vår framtid här. När vi nu har kommit hit till Sverige har vi börjat integrera oss på olika sätt, några har integrerat sig genom skolan, utbildningen och arbetet.
Jag brukar tänka tillbaka på den tiden då jag började jobba på min arbetsplats och jämför det med nutid. Det jag märker är att jag har lärt mig så mycket som är nytt, inte bara nytt för mig, utan nytt för mina arbetskamrater också. Jag har gått många fackliga utbildningar och på så sätt har jag skaffat mig mer erfarenhet som lett till att jag blivit delaktig i vår fackklubbs styrelse.
På min arbetsplats upplever jag att facket har en stor uppgift när det gäller att förverkliga målen om integration och mångfald. Utan facket går det inte.

Det gäller till exempel för facket att bli bra på att driva diskrimineringsärenden. Då krävs att man organiserar integrationsansvariga och utbildar förtroendevalda. Arbetet mot etnisk diskriminering måste få stöd från förbunden centralt och från LO.
Förbunden bör också sätta upp mätbara mål och lära ut enkla metoder att mäta hur det står till med mångfalden och jämställdheten på arbetsplatserna. Med dessa resultat kan man driva på arbetsgivarna.
Lagen är en bra utgångspunkt för parterna att teckna avtal för mångfald och mot diskriminering på arbetsplatserna. Det handlar om bland annat arbetstider, löner, arbetsmiljö, utveckling i arbetet och möjlighet till befordran. Det är mycket som har betydelse för integrationen och jämställdheten ute på arbetsplatserna.
Mina tankar går till alla dem som velat integrera sig, som varit intresserade och öppna för att lära sig nya saker. På så sätt har de lyckats påverka mycket även som enskilda personer.

NY SKRIBENT
Razija Avdic jobbar i paketeringen på Fazer Bageri i Lidköping. Hon sitter
i klubbstyrelsen och är skyddsombud på arbetsplatsen.
Hon har sambo och två söner, 16 och 22 år gamla. Den äldre har flyttat hemifrån och studerar i Stockholm. Razija har läst gymnasie- och omvårdnadsprogrammet sedan hon kom till Sverige.
På fritiden gillar hon att promenera, sy, läsa, lyssna på svensk och bosnisk musik samt att umgås med familjen och vänner. Hon lagar gärna bosnisk och svensk mat, och kan även laga mat från andra länder. Favoriträtten är bosnisk paj, som på bosniska kallas pita.