Rent generellt förstår jag
inte heller varför det nya skulle vara nåt att se fram emot…

[Ur nummer: 01/2008] Så där, nu är det snart färdigt igen för den här gången. Förhoppningsvis. Inte ett enda hopp om god fortsättning till, bara några fåtal eftersläntrande gott nytt. Ändå är vi inte alls värst i Sverige, det är bara som vi tror. Folk har sig med meningslösa utrop i andra länder också. Långt in i januari har jag i länder blivit tillfrågad om julen var ok. Julen? Fråga om vårtecken i stället!

Egentligen tycker jag hela idén nyår är överreklamerad. Ja ja, vem har inte tyckt det, någon gång, när serpentinerna börjat slakna, fyrverkerierna slockna, snöret gått av partyhatten och partnern står och småtafsar på grannen. Men jag menar inte själva partandet, det blir som allt annat vad man och andra gör det till, utan i ett vidare perspektiv. Själva grejen med nya år.

Jag menar, när hade i själva verket ett nytt år någon betydelse? En och annan ny lag kanske. EU-inträdet skedde den 1 januari. Men minnesvärda saker som motboken och vänstertrafiken försvann vid helt andra tidpunkter på året.

Rent privat betyder sällan själva nyåret något alls. Se på min syster. Hon kunde vid tolvslaget utropa ”nu går jag snart i pension!” men det kunde hon ju dagen innan också. Det är ju inte det nya kalenderåret som är det viktiga i det fallet utan att det den 19 juli är 365 dagar sedan hon fyllde 64. (Jag skulle kunna räkna ut hur många dagar det är sedan hon föddes också men orkar inte hålla reda på skottdagarna.) Inom parentes anar jag att systern kommer att ledas ihjäl av att bli pensionär och bli tvungen att skaffa sig en tax, ny karl eller liknande men det är en helt annan sak, bortom nya och gamla år.

För mig har själva tänkandet i kalenderår just gjort att jag blivit snuvad på flera tusenlappar. Jag satt i en styrelse som delar ut årsarvoden. Inte så pjåkiga. Det här året har jag deltagit i så där två femtedelar av de ordinarie mötena. Innan jag blev utbytt. (Nej jag hade inte uppfört mig illa, det var inte jag som valde en ny riksdagsmajoritet) Så då skulle man ju tro att man fick arvode för den tiden. Nope. Här delas ut arvoden efter kalenderår. Det år man skrivit under årsberättelse för. Så jag fick inte ett öre medan kd-politikern fick betalt för hela året, alltså även de möten jag men inte han varit på. Surt. Jämnar ut sig? Inte för mig. Jag har suttit sedan 1 januari ett år. Sen ändrade man och la stämmorna i slutet av maj i stället. Fem månader puts väck. Till en kristdemokrat! Hitta bättre skäl att ogilla år!

Rent generellt förstår jag inte heller varför det nya skulle vara något att se fram emot och ha förhoppningar inför. Alla vet väl
hur januari brukar vara.
Grå kall, fattig. I slutet av månaden kommer beskedet om hur mycket man fick för mycket i bostadsbidrag förrförra året. När man tjänade mer än man trodde och nu när man tjänar mindre ska man betala tillbaka. Februari blir bara ännu kallare och i mars ligger säkert snön kvar.

Men min mormor gillade nyår. Då fick hon höra domkyrkoklockorna i Karlstad ringa in det nya året i radion. Tänk att man ändå levat i en tid då det fanns äldre damer som gladde sig åt sånt. Det är något att förskräckas över. På nyåret.