[Ur nummer: 01/2008] Jag saknar de manuella köttdiskarna. När de fanns behövde man inte bekymra sig huruvida köttfärsen märkts om eller inte. Som konsument krävde man att personalen hade ett gediget kunnande. Det gick att ställa frågor om kött, vad som var bra till vad. Det gav inblickar och förståelse.

På 1970- och 1980-talet kom de första anläggningarna med central köttpaketering. De servade betydligt färre butiker än i dag. Kedjorna fann det inte tillräckligt lönsamt utan återgick till att låta butikerna själva packa köttet.

I början av 2000-talet bestämde de stora handelsblocken sig för att göra ett nytt försök, denna gång betydligt mer storskaligt och med ny teknik som förlängde köttets hållbarhet (modifierad atmosfär).

Idag får många av landets butiker sitt kött färdigpackat från stora anläggningar. Den största anläggningen är den i Västerås där Ica packar. Den drivs av samarbetspartnern Hilton Food Group som levererar kött till cirka 1 100 av Icas 1 400 butiker från norr till söder.

Icas ledning vill nu se ännu mera centralpackat kött ute i butikerna. På så sätt vill man komma åt fusket. Det slår dock mot mindre styck- och charkföretag som inte levererar köttfärskött till de stora förpackningsanläggningarna.
Förutom att jobb går förlorade undrar jag vilka konsekvenser centraliseringen har fått för yrkeskunnandet. Det är inte många butiker som har köttmästare som kan hjälpa kunderna att välja rätt köttbit. Det är en yrkesgrupp som håller på att försvinna. Butikerna har ju inte slutat med manuella köttdiskar för konsumenternas skull utan för att tjäna pengar.

Det är yrkeskunnandet som är livsmedelsarbetarnas styrka. Att kunskap inte går att göra avkall på det visar inte minst Uppdrag gransknings uppmärksammade avslöjande för några veckor sedan.

Att döma av fusket med köttfärsen så finns det handlare, framför allt inom Ica, som är mycket snikna och har stor makt över sin personal. De anställda har inte gjort detta för egen vinnings skull, de har gjort det för att deras chefer beordrat dem till det.

På Handels förbundskontor är ordförande Lars-Anders Häggström bekymrad över att de anställda inte protesterat mot det som pågått på deras arbetsplats.
Det är en oerhört viktig fråga, denna gång handlar det om handelsanställda men nästa gång kan det mycket väl handla om livsmedelsarbetare som inte slagit larm utan lojalt ställt upp och gjort som arbetsgivaren sagt.

Det som bekymrade dem på Handels var tystnaden efter larmet. På förbundet trodde de att de skulle få höra historier om hur anställda tvingats att märka om eller mala ner gammalt kött. Inte ett enda samtal fick man. Nu diskuteras hur man ska stärka medlemmarna så att de med bibehållen lojalitet till företaget kan protestera mot felaktigheter på arbetsplatsen.
För att kunna slå larm krävs kunskap. Men det finns även andra saker som hindrar anställda att prioritera allmänhetens intresse framför arbetsgivarens. Enligt EU:s livsmedelslag har anställd rätt att larma berörd myndighet om hälsofarlig mat. I Sverige säger dock rättspraxis att lojaliteten med privata arbetsgivare går före solidariteten med allmänheten, förmildrande omständighet är om arbetsgivarens handling är så pass kriminell att han döms till fängelse.

Livsmedelsverket har nu åtalsanmält de fyra Ica-butikerna för brott mot livsmedelslagen alternativt bedrägeri. Det innebär att handlarna inte kommer att dömas till fängelse. Helt uppenbart ett orimligt krav att veta detta i förväg. Här behövs med andra ord en lagändring. Detta tillsammans med yrkeskunnande bäddar för säkrare mat.