[Ur nummer: 02/2008] Rätten till mat är en mänsklig rättighet. År 2050 beräknas världens befolkning uppgå till nio miljarder. Kommer vi klara av att mätta alla dessa människor? Nu närmast handlar det om att klara av FN:s milleniemål att halvera antalet hungriga till år 2015. Är det möjligt?
Helt klart kommer jordbruket att spela en avgörande roll framöver. Synen på världens bönder håller på att förändras. Det stora som hänt är att Världsbanken har tänkt om. Det framgår av Världsbankens årliga rapport ”World development Report 2008”. Slutsatsen som dras är att satsningar på jordbruket spelar större roll för att minska fattigdomen i världen än andra investeringar.
Det handlar om självkritik från Världsbankens sida. Tidigare har banken uppmanat regeringar i fattiga länder att dra ner på statligt stöd till jordbrukssektorn till förmån för privata lösningar. Den här politiken har inte fungerat. I rapporten står nu att läsa att landsbygden och jordbrukssektorn i utvecklingsländerna har försummats de senaste 20 åren och att detta inte kan fortgå. Inte minst mot bakgrund av att tre fjärdedelar av världens fattiga bor på landsbygden och lever främst av jordbruk.
Aldrig tidigare har vår livsmedelsförsörjning diskuterats så livligt som nu. Det handlar om tillgången på mat men det handlar lika mycket om klimatförändringar, naturresurser som är begränsade och ett ökat behov av biobränsle som drivit upp världsmarknadspriset på vete, majs, sockerrör och sojabönor. Det har i sin tur lett till högre priser på en rad livsmedel.

Maten har blivit dyrare, inte bara i Sverige utan i hela världen. Nästan varje dag rapporterar media om olika reaktioner på höjda matpriser. I Mexico har det varit hungerdemonstrationer mot prishöjningarna på majsbröd. I Ryssland har det införts pristak på basvaror som bröd och ägg. Från Asien rapporteras det att flera regeringar infört ransonering och priskontroll av livsmedel. Indien och Kina tillhör dem som infört exportbegränsningar som gäller livsmedel. På Filippinerna har en stor manifestation hållits mot stigande mat- och bränslepriser. Rekordhögt pris på soja har utlöst protester i Indonesien. Egypten införde nyligen ett förbud mot export av ris och i Italien har det varit pastaprotester.
En ny ekonomisk term har också myntats som speglar det som nu händer: agflation som är en sammansättning av agriculture och inflation.

De stigande priserna slår hårt mot konsumenterna och givetvis slår det hårdast mot dem som är fattiga. Men denna prisutveckling drabbar även livsmedelsarbetare världen över. De stora transnationella företagen strävar fortfarande efter samma vinster och kostnadsjakten slår om möjligt ännu hårdare nu jämfört med tidigare. Samtidigt finns det också vinnare, de transnationella företag som kontrollerar råvaruledet torde tjäna stora pengar.
Det gäller att förstå vidden av dessa utmaningar framöver. Vi står inför
globala problem som kräver globala lösningar. Detta kan inte nog betonas. Verktygen finns, hit hör livsmedelsarbetarnas och lantarbetarnas globala yrkesfack, IUL. Livs är ett av medlemsförbunden.

Genom att IUL organiserar arbetarna utmed hela livsmedelskedjan, från ax till limpa, finns en möjlighet till samordning utifrån ett gemensamt perspektiv som är allas rätt till mat och allas rätt till försörjning. Världens lantarbetare och livsmedelsarbetare har all anledning att sträcka på sig. De om några kan genom sin fackliga kamp bidra till en värld utan hunger.