[Ur nummer: 03/2008] När jag läste att invandrare begår fler brott än svenskar då blev jag skakad. Det som stod var att av 100 anmälda brott står invandrare för 16, trots att de utgör 10 procent av befolkningen.
Jag gick då ut på stan och frågade om det verkligen var sant. Bland dem som jag frågade fanns invandrare, svenskar och flyktingar.
Min första fråga var:
– Finns det sanning i det påståendet att invandrare begår mer brott än svenskar?
Svaret jag fick från en svensk var:
– Njaa, det vet jag inte, det tror jag inte.
Men när jag ställde samma fråga till en invandrare då var svaret helt annorlunda.
– Ja, ja, ja, det har vi hört många gånger. Jag säger så här, en invandrare kan vara mer på påpassad när han kommer in i en affär och löper där med större risk att åka fast.
– Men varför snattar de överhuvudtaget?
– Jo, många ungdomar vet att svenskar poliser inte kan göra dem någonting och brukar säga ”allt är så fritt här, att svenska fängelser är rena lyxen”. Då menar jag ungdomar oavsett om de är invandrare eller svenskar.
Jag vet att personer med utländsk bakgrund ofta tillhör underklassen och sedan urminnes tider är det underklassen som begår flest brott. Många av dem som döms för brott har fostrats i en storstadsmiljö – i miljonprogramsområden.

Jag har också hört folk som säger ”åk själv till områden som Rinkeby, Tensta och Hjulsta. Där bor 60 till 70 procent invandrare, unga män med BMW modell större, dyra märkeskläder, glimrande guldlänkar, det säger allt.”

Min fråga är: Hur vill vi ha det? Jag vet att de som har mycket att förlora undviker att begå brott. Det här kanske är några orsaker till varför nyanlända invandrare hamnar i denna situation.

Det finns en lösning. Det handlar om integration, om alla människors lika värde. Om vilket samhälle vi vill leva i och om vår syn på varandra som människor oavsett var vi är uppväxta.
Jag kan till viss del hålla med dem som är negativa till integration. Problemet, som jag ser det, är att integration definieras som en invandrarfråga, att det är invandrare som måste integrera. Därför misslyckas vi.
Som jag ser det är integration inget annat än respekt för varandra. Om vi lyckas med integration, då har vi också lyckats få bukt med diskriminering och fördomar. Då kan arbetsgivare börja anställa folk utifrån deras skicklighet eller kunskap och inte ursprung.

Invandrare måste också få samma möjligheter som infödda svenska att bosätta sig var de vill i Sverige.
Om de inte kan det, då kommer det att fortsätta att se ut som det gör idag. Då kommer invandrare att koncentreras till vissa förorter, då blir det svårt att lära sig vilka spelregler som gäller i det nya hemlandet.
Några människor säger att vi måste bli färgblinda. Varför då undrar jag? Jag vill inte vara färgblind! Jag vill kunna beundra regnbågens alla färger och tacka skaparen för ett väl utfört arbete.

Låt oss fundera på hur det skulle vara om hela världen var bara svart eller vit eller grön! Vilken fruktansvärd värld vi skulle leva i. Som invandrare vet jag att den sanna integrationen är att acceptera att alla människor är olika.

Det som binder oss samman är att vi tillhör en ras – den mänskliga rasen. Som talesättet säger – Enade vi stå, söndrade vi falla. Tillsammans skall vi segra.