[Ur nummer: 04/2008] Morgonmöte på redaktionen och Lusen håller låda i vanlig besserwissisk stil.
– Vem pratar du om? undrar vi.
– Mannen som skapade den moderna miljödebatten, svarar Lusen.
– Du menar den där amerikanskan på 60-talet, hon som skrev Tyst vår.
– Nej, säger Lusen. Det här var den viktigaste svensken i världen.
Han har blivit obehagligt aggressiv, Lusen, sedan han börjat studera teknisk och ekonomisk teori. Ögonen är stickiga och han påminner om en påtänd heronist från plattan, nedpressad i en Armanikostym med sex för korta ärmar.

Dessutom avger han också en stark doft av blomstervatten som om han hade behov av att dölja något.
– Jaha, Carl von Linné, menar du.
– Nej, säger Lusen och ler överlägset. Det här var den mest pessimistiska av pessimister. Det var professor Georg Borgström som vid mitten av 40-talet utsågs till chef för det nystartade Svenska institutet för konserveringsforskning, SIK.
– Det känner vi till. Det ligger i Göteborg.
– SIK var ett institut som staten och industrin finansierade tillsammans. Det skulle gradera upp den svenska livsmedelsindustrin som vid denna tid mest bestod av små skitföretag med låg teknisk standard. Det var produktion under hantverksmässiga former: låga löner, dålig arbetsmiljö och lager av smuts. Industrin behövde rationaliseras, göras storskalig och baseras på vetenskapliga rön.
– Och det tycker du är rätt?

Lusens ögon fylls plötsligt med tårar. Han snyftar.
– Nej, säger han. Det är inte som ni tror.
– Det blev bara så fel. Borgström började se den högindustriella produktionens alla bieffekter. Han reste runt i landet och talade om spökarealer, universiell kvävning och Aniaras drömkonserver. Det fanns olika konserveringsmetoder och bakom alla fanns olika industriella intressen. Bakom burkarna stod den ledande konservburkstillverkaren PLM. Borgström var för fryskonservering och det mäktiga konservburksindustriella intresset tvingade honom att avgå. Det var då han tappade tron. Han citerade Harry Martinson: ”Och var gång ångesten i skeppet tassar och skräck och ängslan pinar våra nerver serverar jag av mimans drömkonserver.”