[Ur nummer: 05/2008] Målet är ekonomisk frigörelse. Medlet är organisation och solidaritet. Det är detta som tidningens namn Mål & Medel syftar på. Ganska så klurigt av dem som hittade på det året 1922. Det var också framsynt, för det är lika grundläggande idag som det var då.

Rätten att organisera sig är en mänsklig rättighet och tillsammans med rösträtten våra viktigaste verktyg för att balansera företagens ökade ekonomiska makt.

I Sverige har organisationsgraden av tradition varit hög, bland de högsta i världen. När förbunden nu tappar medlemmar är det allvarligt, inte bara för dem som står utanför utan även för dem som fortsätter att vara medlemmar.
Förra året var det över 184 000 medlemmar som gick ur. Det handlar om både LO, TCO och SACO som förlorat medlemmar. Organisationsgraden sjönk från 77 procent 2006 till 73 procent 2007. Den är med andra ord fortsatt hög men det var ändå det största tappet sedan 1909. Och tittar man på utvecklingen internationellt sett så är sådant stort medlemstapp under ett enda år något mycket ovanligt.
Livsmedelsarbetareförbundet har också förlorat medlemmar. Vid årsskiftet hade förbundet 40 235 medlemmar, en minskning med 5 201 medlemmar eller 11,4 procent.
Årets första kvartal visade också rätt så dystra siffror. Enligt en sammanställning som LO-tidningen gjort hade LO-förbunden förlorat ytterligare 22400 medlemmar. Samtliga förbund visade en negativ medlemsutveckling.

Vad beror då detta på? Ja det råder ingen tvekan om att den borgerliga regerings beslut att kraftigt höja avgiften till a-kassan har fått många att gå ur. En annan orsak som nämns är att arbetsmarknaden förändrats med försvårad organisering som följd. Det har också blivit svårare att motivera ungdomar att gå med i facket. För Livs del handlar det också om att arbetslösheten sjunker samtidigt som livsmedelsindustrin inte expanderar. De som får jobb lämnar förbundet i och med att de får jobb inom andra branscher.
Oavsett vilket skälet är så är det bra om facket som rörelse kan vitaliseras. Det behövs, inte bara i Sverige utan i alla länder. En rörelse ska vara i förändring, ska inte stagnera.

Det talas mycket om facklig politisk samverkan och hur viktigt detta är. Visst är det sant men facket borde också bli bättre på att samarbeta med andra organisationer.
I det här numret av Mål&Medel har vi tittat på det fackliga bidraget när det gäller att värna om miljön. Det finns många idéer bland fackligt aktiva, säkert även bland medlemmar som annars inte är så engagerade. Det kan också vara ett sätt att få fler att organisera sig, inte minst ungdomar för vilka miljöfrågor är ett prioriterat område. Facket tog tidigt ansvar för miljöfrågorna men släppte taget om dem i och med den ekonomiska krisen.

Helt klart är att det krävs nya samarbetsformer och ett nytt sätt att tänka. För att det ska vara möjligt behövs nya krafter som ser på facket med nya ögon. Facket har säkert en hel del att hämta i globaliseringsrörelsen. Det skulle säkerligen vitalisera facket med en sådan korsbefruktning. Globaliseringen har påverkat arbetarklassens situation och hur den organiserar sig är viktigare än någonsin. Och är det något som behövs framöver så är det ännu mer fackligt arbete över nationsgränserna. Inte minst i tider då arbetare i allt högre grad spelas ut mot varandra med allt lägre löner och allt osäkrare anställningsförhållanden som följd.