Bild:

”Rökdykning är bland det farligaste man kan ägna sig åt”

Som liten drömde Katarina Lundborg om att få jobba på chokladfabrik. Det gör hon idag. En annan längtan har varit att bli deltidsbrandman. Det kommer hon också snart att vara.

[Ur nummer: 05/2008] Hon är rätt slutkörd när vi ses ute på Räddningsverkets skola strax utanför Arlanda. Det har varit en intensiv dag. Det sista hon gjorde var att utrymma ett ålderdomshem och rädda 16 äldreboende som utsatts för en kraftig explosion.
– Det var en övning men ganska så realistisk då pensionärer ställt upp som statister och de var verkligen trovärdiga, berättar Katarina Lundborg.
Hon ger en målande beskrivning. Entusiasmen är kanske märklig när något otäckt just har hänt. Men det handlar om yrkesstolthet. Om ett par dagar är hon klar med utbildningen till deltidsbrandman som hon kämpat så för att få gå. Återstår gör sedan ett lastbilskörkort, det har hon förbundit sig att ta inom ett år.
Hennes liv kommer inte att bli sig likt. Om några dagar är hon visserligen tillbaka på jobbet som processoperatör på Cloetta Fazer. Hon tillverkar Polly och Bridgeblandning, har gjort det i nio år.
– Det är ett bra jobb men man behöver lite spänning i livet, säger hon.

Bär mottagare under jourtid
Det kommer hon att få framöver. Var tredje vecka kommer hon att ha ständig jour. Det innebär att hon har en mottagare på sig och när larmet går ska hon inom fem minuter infinna sig på brandstationen i Ljungsbro. Det är ganska ofta som det kan bli aktuellt. Förra året var det ett hundratal larm i kommunen, vanligast är trafikolyckor och automatlarm.
Utbildningen är betald. Som deltidsbrandman får hon också ersättning för jouren och per timme när hon rycker ut.
– Jag har dålig koll på hur mycket betalningen är. Vad man tjänar var inte det viktiga för mig. Jag frågade inte ens om det för det var inte det primära utan att göra något för andra, att hjälpa till.
Hon är den första kvinnliga deltidsbrandmannen i Ljungsbro. Efter henne har fler blivit intresserade. På Cloetta är de nu ett tiotal brandmän, både tjejer och killar.
Det har länge varit brist på personer som vill ta på sig detta uppdrag. Det var när en av de manliga kamraterna försökte värva fler deltidsbrandmän som hon själv blev intresserad.
– Han tjatade bara på manliga kollegor. Det ifrågasatte jag. Varför skulle inte en tjej vara intresserad? Då uppmanade han mig att söka och det gjorde jag.
Hon skickade in sin ansökan i oktober 2006. Hon kallades till intervju och fick också genomgå alla de tester som krävs för att bli antagen.
– Rökdykning är bland det farligaste man kan ägna sig åt. Det gäller att ha en fysik som orkar med detta, förklarar hon.
Det visade sig att hon hade ett hjärtfel. Hjärtat slog dubbelt, inget farligt i sig men inte acceptabelt om man vill utbilda sig till brandman.
– Jag undersökte om det gick att göra något åt detta. Det gick det men det var vissa risker med ingreppet.
Det visade sig att det inte var någon fara för hennes del, felet kunde lätt rättas till vid ett mindre ingrepp. Det tog dock fyra månader tills hon var helt återställd. Det innebar att hon fick göra om alla tester och påbörja sin utbildning ett år senare än vad som var tänkt.

Måste hålla sig i form
Hon har nu krav på sig att hålla sig i form. Hon tränar tre gånger i veckan och ger ett mycket vältränat intryck. Det är i sig en bedrift. För inte allt för länge sedan vägde hon 99,8 kilo.
– Då bestämde jag mig för att där gick gränsen. Jag skulle inte passera 100 kilo.
Hon lade upp en sträng diet och lyckades gå ner 25 kilo på tio veckor.
– När jag väl bestämt mig för något så brukar det gå bra. Och för att klara jobbet som brandman är det en förutsättning att jag håller igång och inte går upp i vikt.
Än så länge har hon inte ryckt ut på något riktigt allvarligt fast hon haft jour under utbildningen. Hon har funderat på hur hon kommer att reagera om det är något riktigt ruskigt som hänt, det är svårt att förutsäga. Att hon själv utsätter sig för fara är dock inget som bekymrar henne.
– Det gäller att vara sitt eget skyddsombud och bestämma vad man ska göra och inte göra. Man vinner inget på att riskera sitt eget liv. Samtidigt är det spänningen att göra något farligt som är lite av behållningen, och att man samtidigt gör något vettigt.