[Ur nummer: 05/2008] Boktitel: Stilla vatten
Författare: Nigel McCrery
Översättning: Gunilla Roos
Förlag: Minotaur
l Detta är den första boken i en serie av den engelske före detta polismannen Nigel McCrery. I huvudrollen kriminalinspektör Lapslie som lider av synestesi, en neurologisk sjukdom som korskopplar vissa sinnen i hjärnan. I Lapslies fall handlar det om att hörseln kedjas till luktsinnet; somliga ljud ger honom lukthallucinationer av kväljande natur. Alltså en lätt handikappad men originell detektiv.
Synestesin inverkar dock inte negativt på hans deduktiva förmåga utan hjälper honom att dra korrekta slutsatser om mordmetod och mördarens karaktär. Något som inte uppskattas av okända krafter i polishierarkin. Någon där uppe försöker stoppa Lapslies mördarjakt genom engelska landsortsstäder. Ett konspiratoriskt inslag som väl inte övertygar helt när förklaringen väl kommer i en annars välkomponerad intrig.
Stilla vatten är trots allt en spännande bladvändare. Särskilt som läsaren hela tiden ligger före och vet hur morden går till. Dock inte vem mördaren är, eftersom hon i tur och ordning övertar sina offers namn, ägodelar och liv. Vi vet bara att hon är en tant med multipel personlighet. Även det lite originellt. Försagda tanter i kapprock är ju sällan seriemördare…
Bäst och ruggigast är de avsnitt i vilka den psykotiska mörderskan själv för ordet i Stilla vatten som väl förenar spänningsdeckarens kamp mot klockan med insikter i ett sjukt psyke.