[Ur nummer: 06/2008] En morgon har lusen bänkat sig med en hög illröda Mål & Medel som han omsorgsfullt läser.
– Gräv, Gräv, säger vi och dunkar honom uppmuntrande i ryggen.
Det är BEFALI han ska gräva sig ner i. Ett Livs levande fackligt trauma. Det kan hända så mycket. Vad vet vi om debatter och kongresser. Den som har varit med han vet.
– Tänk på Teckomatorp och BT Kemi. Området är fortfarande inte sanerat, tillägger vi.
Lusen tittar upp.

– Det är möjligt, säger han vänligt väsande. Det är mycket möjligt. Men vad har det med saken att göra?
Och så läser han högt ur Mål & Medel nr 14, den 13 september 1991. Det är ett referat av första kongressdagen, då frågan om en sammanslagning av Livs och dåvarande Beklädnads och Fabriks avgjordes:

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. När kongressombuden trädde in i kongressalen för sin första riktiga arbetsdag trodde nog de flesta av dem att dagen skulle innebära en mycket lång och het debatt om BEFALI. Dåvarande ordförande i Livs, Lage Andréasson, spädde delvis på de förväntningarna i sitt inledningsanförande genom att höja ett varnande finger för alltför svallande känslor.
Men det visade sig vara en obefogad varning. Motståndarna till BEFALI valde helt enkelt att ligga lågt i sin argumentation. Fjorton ombud ställde sig i talarstolen för att tala för en sammanslagning, medan bara två förde motståndarnas talan.

De senare hade i förväg bestämt sig och ville inte ha någon debatt. De lät en person, Olle Borg från Helsingborg, företräda majoritetens uppfattning i 12 avdelningar.
– Vi kan inte fatta ett historiskt beslut som grundar sig på hotbilder, hävdade Olle Borg som istället ville tala om Livs möjligheter. Vi kan decentralisera. Vi kan öka specialiseringen på förbundskontoret. Vi kan övergå till målstyrning.
Befali-debatten blev ingen debatt och förbundsstyrelsens förslag om sammanslagning röstades ner i en öppen votering.
– Kan vi lära något av den historien? undrar vi.

– Nej, säger Lusen. Några kan säkert inspireras av den, men lära sig tror jag inte, mer än att vi som gräver måste gräva djupare. Det visade sig i Teckomatorp. Jobbet avslutades aldrig. Nya krafter har fått ta upp saneringsarbetet.