[Ur nummer: 06/2008] Året är 1957 och sovjet-agenter kidnappar Jones. I Perus berg och Amazonas djungler söker de sedan myternas guldstad Eldorado för att där stjäla maktbringande dödskallar i kristall med utomjordiska krafter. Storyn är ett mischmasch med många ”plot holes” eller intrig-luckor men det börjar rätt kul i full fart.
Fast efter 45 minuter är det segt. Hjälper inte att stenansiktet Ford svingar piskan, tappar hatten och drar ena mungipan uppåt. Ty tiden har sprungit ifrån Indy. Därmed avses inte att Ford är 65 bast och tung i gumpen. Men att det som var häftig filmteknik för tjugo år sedan – i mestadels roligt, hisnande fartfyllt och underhållande tidsfördriv – numera är skåpmat.
Men Spielberg går på i ullstrumporna, värmer avslagen soppa och kryddar vildsint med datoranimering.
Det finns förmildrande faktorer: Kate Blanchett är kul som iskall rysk agent i korpsvart polkahår. Marlon Brando-kopian Shia LaBeouf, på motorhoj precis som Brando i Vild ungdom från 1953, är också noga med frisyren som Indys unge hjälpreda. Där finns också enstaka repliker att notera.
Som då Indy, dess?utom jagad av CIA, säger att han kanske borde undervisa i arkeologi i Leipzig … alltså i DDR mitt under kalla kriget. En replik som visar på slarvig faktakoll, har det klagats på. Filmmakarna kan beskyllas för många misstag men riktigt så korkade att de inte vet det är de förstås inte. Det ska ju föreställa humor!
—
Filmtitel: Indiana Jones och kristalldödskallens rike
Regi: Steven Spielberg
Skådespelare: Harrison Ford, Kate Blanchett med flera.