[Ur nummer: 06/2008] För ett år sedan stod jag och tjuvlyssnade på några föräldrar från de stora villorna i överklassens Bromma medan jag samtidigt hejade fram sonen på fotbollsplanen. Det var samtidigt som fastighetsskatten hade avskaffats vilket kostade statskassan ett antal miljarder. Dessa villabor förundrades över att de över en natt blivit så mycket rikare, det handlade om ansenliga summor. Det stora problemet var vad de skulle göra med alla pengarna. Det var detta som de diskuterade. De lät nästan lite bekymrade…
Jag kan bara föreställa mig hur diskussionen går nu när de slipper att betala skatt på sin förmögenhet. Vad ska de göra med alla dessa pengar? Det är inga småsummor. Det beräknas kosta statskassan nästan sju miljarder kronor. Det är med andra ord mycket pengar som stannar kvar i fickorna hos dem som redan har det gott ställt.

Någon måste betala kalaset. När staten får in mindre pengar så blir det också mindre pengar till vår gemensamma välfärd. Det handlar om mindre pengar till vård, skola och omsorg. Mindre pengar till sjuksköterskorna och undersköterskorna. Och mindre pengar till arbetslösa och till sjukskrivna.
De arbetslösa har fått känna av försämringarna in på bara skinnet. Ja, många är de som drabbats av försämringarna i a-kassan. De genomfördes snabbt och fick förutspådda konsekvenser. A-kassan blev tre gånger dyrare och samtidigt betydligt sämre. Cirka 450000 personer har hittills valt att lämna a-kassan, dels för att de inte anser att de har råd, dels för att de inte skulle få ut något av försäkringen om de blev arbetslösa.
Nu vill regeringen tvinga tillbaka dem genom att införa en obligatorisk a-kassa. Ett förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring presenterades i maj. Remisstiden är satt till 18 augusti och slutbetänkandet ska avges den 30 september. Förslaget har redan sågats av många tunga instanser som företagsorganisationer, Svenskt Näringsliv och fackförbunden. Idén med obligatoriet är befängd och mest ett bevis för en misslyckad politik som fått förödande konsekvenser.

Efter a-kassan ger sig regeringen nu också på sjukförsäkringen. När detta nummer av Mål & Medel når dig ska riksdagen ha tagit ställning till regeringens proposition som innehåller en rad försämringar av sjukförsäkringen.
LO har försökt att stoppa förslaget genom den landsomfattande kampanjen ”Sabba inte sjukförsäkringen”.
Om förslaget ändå har klubbats riskerar sjuka att få sjukpenningen indragen efter sex månader utan att någon rehabilitering prövats, sjukpenning kommer bara i undantagsfall att beviljas i mer än ett år och långtidssjukskrivna kommer att få sin ersättning sänkt från 80 procent till 75 procent redan från 1 juli.
Vår välfärd är utsatt för en rejäl
attack. Det är alarmerande. Det är helt oacceptabelt det som sker. Socialdemokraterna vill ha fler supportrar för att rå på systemskiftet. Det är att sätta ribban väl lågt. Nej, vad som behövs är fler politiskt aktiva från fackföreningsrörelsen, fler som deltar i det politiska arbetet och med sina erfarenheter ser till att vi får ett mer rättvist Sverige än det orättvisa samhälle som nu håller på att ta form.

Vi får inte glömma bort att de rika överklassfamiljerna i Bromma är politiskt aktiva. Den skattesubventionerade hemhjälpen som städar, fixar och donar i de stora villorna underlättar förmodligen engagemanget.