Bild:

”Det viktiga är att jag vet var jag kan vända mig för att kunna hjälpa en person”

På LO-kongressens läktare sitter Christian Amigo och lyssnar på debatten om hur ungdomarnas fackliga intresse ska väckas. Svaret verkar vara enkelt. Någon gamling säger kort och gott: Du ska vara med!

[Ur nummer: 07/2008] Det låter inte så avancerat. Och det behöver det heller inte vara enligt kongressens mening. Christian Amigo, som är Livs ungdomsrepresentant, är i Stockholm för att lyssna och lära. För honom var det som för de flesta ungdomar.
– Jag hade gått ut yrkesskolan och börjat som bilmekaniker på Volvo lastvagnar i Huddinge. Det var 1985. Om det var första dagen vet jag inte, men det dröjde inte många dagar förrän en gubbe kom fram till mig och sa: ”Du ska vara med. Här är pennan. Skriv under.”
– Jag gjorde det, konstaterar han.
Efter ytterligare en månad kom samme gubbe fram och sa ”Eftersom du är med i facket ska du gå facklig grundutbildning. Du är anmäld.”
När Christian hade gått ut skolan i slutet på 80-talet var det inte facket som lockade. Båda hans föräldrar var med i Fastighetsanställdas förbund, men de hade inga fackliga diskussioner vid matbordet.
Skolan hade inte bidragit med särskilt mycket kunskaper om hur löner sätts och arbetsmiljön säkras. Han tänkte inte mycket på det. Nu hade han ju börjat jobba, men andra saker hade prioritet.

Jobbade som DJ
Det var musik som gällde. Han gillade elektronisk dansmusik, fastnade för en extremt repetitiv genre som kallas hard house, några elektroniska danstakter upprepas och varieras, om och om igen. Det är lite fabrikskänsla.
I ett skede blev han till och med egen företagare inom musik och nöje. Han blev klubb-DJ. Det började med att han fick extra jobb på ett ställe i Stockholm som hette Baloo, efter den gamle Disney-björnen.
– Jag var bara 16 år när jag började som DJ, säger han.
Han bildade familj och fick barn. För några år sedan träffade han en ny tjej och flyttade till Västerås. Där fick han jobb på Icas centralpack, Hilton Food Group. Det var hundra?tals sökande och han hade en kompis som uppmanade honom att också göra det.
– Det var roligt att få jobbet, att bli utvald, säger han.
Hilton Food Group, HFG, ligger mitt emot Icas centrallager och går mycket bra. Efter köttfärsskandalen i julas lägger Ica-kedjan allt mer av charkvarorna på den egna centralpacken.
– Och konsumenterna vill ha det. Vi har hög kvalitet och fullständig spårbarhet, säger Christian.
HFG är en arbetsplats med många unga. Den har funnits i fyra år. Fler och fler går med i facket. De fackliga mötena är välbesökta.
– Vi har fått en stark klubb, säger Christian.
Frågan är hur det gick till. Det fackliga engagemanget verkar kunna väckas på samma sätt som medlemskapet. Någon säger till exempel: ”Vi behöver en försäkringsrådgivare. Du måste ta på dig det. Gör du inte det så har vi ingen.”
Så var det åter igen för Christian. Okej, sa han och tog på sig uppdraget. Och då blev det mer utbildning.
– Det är lite tufft i början, men man lär sig snabbt och vi behöver inte kunna allt till hundra procent. Det viktiga är att jag vet var jag kan vända mig för att hjälpa en person.
Han är en av fyra försäkringsrådgivare på LO-distriktet i Västmanland. Han kan lugnt konstatera att Livs har ett mycket bra försäkringspaket.
– Det är klockrent, absolut något att använda för att locka nya medlemmar.
* Vad säger ungdomar om den höga avgiften?
– Jag gråter själv blod och tårar över den. Höjningen beror ju på a-kasseavgiften. Vad ska man säga? Om två år byter vi förhoppningsvis regering.

Försöker igen nästa år
Där vid det politiska engagemanget verkar det ändå gå en gräns. Det räcker inte med att vara behövd. Många inser ganska lätt att facket blir svagt om inte alla är med och att klubben inte blir starkare eller bättre än de personer som bär upp den. Nästa steg är mer avlägset. Vem börjar jobba politiskt? Man skulle kunna tycka att många såg behovet under en borgerlig regering som försämrar sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Och så är det kanske, men det räcker inte.
LO-distriktet har en utbildning som heter ”Facket och politiken” och det är Christians uppgift att värva medlemmar till den, men det går trögt. Det är svårt att få deltagare. Vad beror det på? Han har inte något enkelt svar.
– Det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare, försöka nästa år igen, då kanske det går bättre, säger han.