”I Stockholm ropas det på T-banan om byte till The Tvär-banan Train!”

[Ur nummer: 07/2008] Jag har gjort det igen!
Jag har åkt vilse med spårvagn i Göteborg. Jodå, de har kvar spåren under vagnarna där nere, men det hjälper faktiskt inte med spår om de går åt fel håll!
Jag skulle från Kors?vägen till Centralen. Det kändes självklart att vagnen jag hoppade på skulle åt samma håll. Den hade föraren i rätt ända och jag hade sett samma nummer vid Centralen dagen innan. Fattade inte varför några andra med resväskor sprang som yra höns mellan spåren och inte klev på de också. Förnöjd över min klokhet satt jag där och såg berömda idrottsanläggningar passera förbi i duggregnet. Tills jag insåg att jag var på väg till Kortedala.
Jag har inget emot Kortedala, förortens misär är ofta överreklamerad, men nu hade jag en surt förvärvad dyr oombokningsbar tågbiljett i väskan och ville hem. Det är för resten en innovation för sommaren, dyra biljetter som inte går att boka om. Eller så har de billiga biljetterna blivit dyra. I något slags rättvisesträvan av SJ kanske?

Men jag kom av. Bytte till vagn åt andra hållet, hoppade av i tid och sprang gatlopp med rullväskan glatt skumpande bakom mig i några kvarter. Vi var för resten flera stycken som deltog i det loppet. Jag vet inte hur de andra åkt. Det visste förmodligen inte de heller.
En medresenär på tåget sa att det finns en särskild idé med Göteborgs spårvagnar. Jotack det tror jag säkert, jag somnade innan Lerum under redogörelsen. Jag bodde i stan i 16 år utan att begripa något av den, utom att den ändrades varje år. Min idé är att det borde vara enkelt att ta sig från Norra Europas största kaninpark till Centralen, den ska jag sälja dyrt till Göran Johansson vid tillfälle.
För resten är det inte bara spåren. Det är utropen också. Och de är inte bara göteborgska. Någonstans i landet finns uppenbarligen en central utropsanläggningen. Sollefteå kanske? Där alla utrop spelas in, lagras och skickas ut utan att någon har en aning om vad de pratar om. Så att jag även missade att kliva av en buss i ren häpnad över ”Nästa Karl Anders Platsen”. Varenda göteborgare i och ur förskingringen vet att sjukhuset där stans fina familjer vårdades hette och heter ”Callandeska” och de har sålunda sagt till sina gäster att kliva av vid Callandesplatsen. Men om det har Utropet ingen aning.
Samma utrop som inte heller kan se att folk inte hunnit byta i Herrljunga utan skickar iväg tågen medan passagerarna fortfarande kånkar sitt bagage mellan perrongerna.

Men Karl Anders är en sak. Utropet borde känna till de halländska städerna. Inte sitta i Sollefteå och ropa att nästa station är Var Berg! Med samma betoning som Var Glad. Utsocknes passagerare sitter kvar och tror det är någon religiös väckelsetrudelutt på gång medan fästningen försvinner bakom deras ryggar.
I sommar har Utropet fått för sig att ropa svengelska också. I Stockholm ropas det på T-banan om byte till The Tvärbanan Train! Bortsett från att spårvagn heter tram så är svengelska lika obegripligt som alltid för alla utom just svenskar. Det syns på turisternas frånvarande miner. Om de kommit så långt. För är det något Stockholms turister skulle behöva så är det en utropare som meddelar hur de förvärvar biljetter till t-banan. Det har gjorts tester; fråga fem personer som ser ut som infödingar och ingen kan ge rätt svar! Besökarna faller som käglor på varandras rullväskor medan de irrar omkring efter information. De skulle gråta av lycka över utrop.
Kanske ingår alltihop i en hemlig klimatkampanj. Gör det tillräckligt obegripligt och dyrt att resa så stannar folk hemma! Det tror jag nästan att jag gör resten av sommaren.