[Ur nummer: 07/2008] Vill vi ha en låglönemarknad efter etniska gränser? är rubriken på ett av?snitt i rapportboken De papperslösa och de aningslösa. Frågan är retorisk, marknaden finns. Vanlig timpeng för en utomeuropeisk papperslös, som städar i en skola eller hushållsarbetar, är 30 spänn. Somliga arbetsköpare anser att de med denna betalning gör en medmänsklig insats då den ”icke-existerande” i alla fall får inkomst. Förklarar dock sällan varför en europé med rörelsefrihet i Europa får det dubbla för samma svartjobb. Inte heller brukar skolförvaltningen redovisa varför den har lyckats spara pengar vid upphandling av städtjänster på entreprenad.
Blir den papperslösa allvarligt sjuk kan allt numera sättas på spel om offentlig sjukhusvård är sista utvägen, och läkaren ”laglydig”. Får myndigheter, genom angiveri, kännedom om personens uppehållsort blir det polishämtning och snabbutvisning. Ett fenomen som Sverigedemokraterna förstås vill systematisera.
Papperslösa bidrar dock i hög grad till att Sverige fungerar, visar Mattsson i sin bladvändare. Cirka fem procent av svensk BNP skapas i den informella ekonomin, alltså den svarta. De papperslösa är kärnan i denna parallella ekonomi. Mattson argumenterar övertygande för att politiska partier, arbetsgivarorganisationer och fack bör arbeta för att åtminstone ge de papperslösa papper på att de har rätt att arbeta. Så som i Spanien och Tyskland där papperslösa av såväl fack som statsapparat inte behandlas som brottslingar utan som människor som vill arbeta. Har man där av ren självbevarelsedrift förstått att Europas åldrande befolkning snart behöver tas om hand?
Kristina Mattsson skriver inkännande men inte tårdrypande om kämpande vardagshjältar som gör omänskliga uppoffringar för att försöka ge sina familjer i hemlandet bättre liv. Därigenom skildrar hon även svensk strutsmentalitet och en aningslöshet som speglar skamlig självtillräcklighet. Tag och läs!

Boktitel: De papperslösa och de aningslösa
Författare: Kristina Mattsson
Förlag: Leopard