[Ur nummer: 09/2008] l Filmen är charmig och himla rolig. Och det utan att ett enda nattståndet bögskämt levereras. Den tar kärleken och längtan efter barn på allvar utan att bli programmatisk, provokativ eller pretentiös. Med lätt och fast hand har Mikael Drukers pjäs förvandlats till en välspelad film med snygg finish och flyt i berättandet. Stiligt Ella Lemhagen!
Äkta paret Sven och Göran Skoog har blivit godkända som adoptivföräldrar och går i väntans tider. De har inrett en gullig barnkammare i villan och längtar nu bara efter att sonen Patrik, 1,5 år, ska anlända. Men ett kommatecken har hamnat fel. In kommer Patrik, 15 år, en homofob ligist som absolut inte vill bo hos några ”jävla pedefiler”.
Men naturligtvis reder det hela upp sig. Vilket är en del av poängen. Sedan diverse juridiska komplikationer har utretts, ömsesidiga fördomar kommit på skam och kärlekstrassel nystats upp får alla varandra. De ser ut att må bra och då mår publiken bra.
Patrik 1,5 är i högsta grad också skådespelarnas film. Alla, såväl de som spelar lätt karikerade figurer i periferin till huvudrollsinnehavarna med mer sammansatta karaktärer, medverkar till det helgjutna resultatet. Man ler åt dem, skrattar med dem och blir även rörd. Patrik 1,5 är höstens måste!

Filmtitel: Patrik 1,5
Regi: Ella Lemhagen
Skådespelare: Gustaf Skarsgård, Torkel Petersson, Tom Ljungman m.fl.
Premiär 12 september