Det är full rulle och maskinerna smattrar högljutt. Förarna sladdar vilt i kurvorna och de grova bakdäcken sprutar kaskader av grus och lera.

[Ur nummer: 09/2008] Det skulle kunna handla om vilken motocrosskörning som helst. Om det inte vore så att motorcyklarna är mellan 40 och 50 år gamla. Klassiska maskiner från sedan länge försvunna tillverkare som AJS, Lito och Matchless.
– Att köra veterancross är väl lite tokigt egentligen. Men det är bra motion och en utmaning. Lite mer sport än att åka på asfalt, tycker Lars Gunnar Gustafsson, 70 år, som för ett halvsekel sedan var aktiv som tävlingsförare.
En ljum majsol lyser över Paradisbanan i Älvängen utanför Göteborg. Den skapar gnistrande blänk i raderna av veteranmotorcyklar, allt ifrån mindre tvåtaktare från Husqvarna, Greeves och Monark till stöddiga 500-kubikare som Ariel, BSA och Triumph.

Enkelhet gav charm
Motocrosshojarna från förr i tiden befinner sig ljusår från dagens superlätta och hitech-utrustade byggen. Under 1950-talet var det ingen större skillnad mellan en landsvägshoj och en tävlingsmaskin, kanske bara crossdäck, hasplåt och en motor som vässats lite grann. Så mycket mer behövdes inte. Det gav sporten en särskild charm samtidigt som enkelheten även fanns på andra håll.
Att ta en varm dusch efter att ha kommit i mål var inte att tänka på. De som ställde upp i lokala tävlingar hade varken tillgång till omklädningsrum eller en ordentlig toalett. I stället fick deltagarna byta om i det fria och göra sina behov på ett utedass eller bakom en buske. I bästa fall kunde de vaska av sig lite av all lera och smuts i en zinkbalja med vatten. Och precis som då blir man lika smutsig på en motocrossbana i dag.
– Det var kul. Inga besvärligheter, konstaterar en nöjd och lerig Lars Gunnar Gustafsson som återvänder till depån efter några rappa träningsvarv på sin silverfärgade BSA Goldstar från 1962.

Primitiva dinosaurievrål
Snart är han igång igen och dundrar tillsammans med några andra iväg mot gruset och leran. Hela området pulserar av klassiska motorer som flertalet tycker är ren skönsång. Vackra toner från det förgångna. Primitiva dinosaurievrål från utdöda modeller.
En lördagsunderhållning behöver inte vara mer än så. En opretentiös tillställning där folk kan umgås och färdas tillbaka i tiden. En resa som för övrigt varken inbegriper dusch eller omklädningsrum.
Precis som det var på 50-talet.