[Ur nummer: 09/2008] Vart tog debatten vägen? Varför är det så tyst? Det borde finnas en hel del att tycka till om, inte minst om organisationsutredningen. Jag efterlyser både inlägg från dem som tycker att förslaget är bra och från dem som är kritiska till det.
Just nu hörs inget. Jag vet inte vad det betyder, kanske pågår ett febrilt motionsskrivande? Jag hoppas verkligen det. Det börjar bli bråttom. Motioner från medlemmar och klubbar ska skickas till avdelningsstyrelsen för behandling i avdelningens representantskap. Förbundet ska ha in motionerna senast den 30 oktober.
Själv tror jag att det är nödvändigt att rita om Livs. Vi behöver en ny modell för fackligt arbete. Det känns som om de stora avdelningarna har förlorat närheten till klubbarna. Man kan ifrågasätta hur representativa avdelningarnas styrelser och repskap är i förhållande till medlemmarna. Saker behöver ändras, tas bort och läggas till.

Förslaget till ny organisation av förbundet har växt fram under tre års tid. Det är inget hastverk, många har haft möjlighet att tycka till. Och det går fortfarande att bidra. Alla kan skriva motioner utifrån kongressrapporten Mer Livs som går att ladda ner från förbundets hemsida. Ta chansen! Det handlar om förbundets framtid. Alla tjänar på att så många synpunkter som möjligt kommer fram i god tid innan beslut ska tas på Livs kongress i Umeå i maj-juni nästa år. Då är det ombuden som har frågan i sin hand. Det är viktigt att de får reda på vad medlemmarna tycker.
Personligen hoppas jag att klubbarna ska klara av det ansvar som läggs på dem om avdelningarna avskaffas. Det vill också till att nya klubbar bildas. Det kommer att krävas en hel del arbete för att få den lokala organisationen att fungera. Medlemmar på arbetsplatser utan klubb ska lika mycket som de med klubb känna att de hör hemma i Livs och kan göra sina röster hörda.
En bärande tanke med den nya organisationen är att det behövs fler fackligt aktiva ute på arbetsplatserna. Det är trist om facket bara ses som ett serviceföretag eller ett försäkringsbolag. Facket ska vara något mer, det är ju en förening som bygger på medlemskap och fungerar som bäst när medlemmarna engagerar sig. På de ledande fackliga posterna inom Livs finns idag en klar överrepresentation av grånade allvarliga män som är 50+. De skulle behöva skakas om, få lite nya perspektiv på tillvaron.
Jag skulle vilja se fler fackligt aktiva livsmedelsarbetare, framför allt fler kvinnor, fler medlemmar med invandrarbakgrund och fler ungdomar.

Jag tillhör inte dem som förespråkar ett samgående. Skulle Livs till exempel gå ihop med IF Metall skulle det bara innebära att vi tvingades fortsätta i någon annans hjulspår. Inget tyder på att medlemsavgiften skulle bli lägre eller medlemsnyttan större.
Större muskler kan man pumpa upp, men det ger inte större hjärna och mer förstånd.
Om Livs lyckas att göra en nystart och rita om förbundet, borde det kunna bidra till mer kreativitet, ge större möjlighet till nytänkande och därmed också fler tillfällen till glädje. Det ska vara meningsfullt att jobba fackligt, och det behövs mer humor. Alla som minns Befali-utredningen, som kongressen hade att ta ställning till 1991, gör nog det med ett leende. Så kan det gå när huvudet inte har koll på fötterna.
Jag hade precis börjat på Mål & Medel. Allt var så nytt och sammanslagningen av de tre förbunden Livs, Beklädnads och Fabriks var så stort. Förbundsstyrelsen ställde sig 1991 med mycket knapp marginal (sex röster mot fem) bakom ett samgående med Beklädnads och Fabriks. Så blev det inte. Medan de andra två förbunden röstade ja så sade Livs kongress nej. Därmed blev det aldrig något Befali.
Denna gång står en enig förbundsstyrelse bakom förslaget till ny organisation. Det borde båda gott för att det finns stöd för förändringarna ute i organisationen.