[Ur nummer: 11/2008] Till slut var vi tvungna att stoppa ner Lusen i en tändsticksask och kasta in honom på S:t Görans sjukhus akutmottagning för magpumpning. Hans försök att nå en annan värld genom att äta hamburgare hade misslyckats.
Det var vi som hade satt en solsticka i självmordshjulet. Vi var glada över att han överlevde.
Hur han mådde kunde vi bara gissa oss till. När han kom tillbaka till redaktionen efter nästan fyra veckors konvalescens var det åter slutlämning och vi var stressade. Vi hörde honom knappa på datorn i det runda sammanträdesrummet på tredje våningen.

– Hur mår du? frågade vi.
– Det är bra, sa han utan att flytta blicken från den uppvikta bildskärmen.

– Vad gör du?
– Jag bloggar, sa han. Jag läser bloggaren Takao. Han skriver om kreditkort. Det hände för 10-15 år sen. Mats Hulth, s-borgaråd i Stockholm, hade hamnat i en härva där han beskylldes för att ha använt Stockholms Stads kreditkort för privata ändamål. Slutet på den historien var i varje fall att han framför tv-kamerorna klippte sönder korten. Så långt så väl, såg det ut som. Senare kom det fram att han klippte sin sekreterares kort, inte sitt eget.

– Okej. Det var inte så bra.
– Inte så bra! Hur mycket ska den underordnade ta? Och vad säger det om politiken och om sossarna. Det är hela tiden sådana affärer. När f-n ska dom vara ÄRLIGA. Så vi kan bedöma, vi valboskap?
– Det sista hängde vi inte riktigt med på. Hur kom valboskap in?

Lusen tittar upp. Blicken är stadig:
– Jag läser på skärmen vad bloggaren Takao skriver. Jag fattar logiken. Jag fattar vad han vill säga. Låt oss ta butikskedjan Ica som exempel. Den har infört kundkort med kredit. Ica är numera också bank. Ica lånar ut pengar. Det låter schysst men samtidigt kartlägger Ica alla inköp vi gör. När vi köper mycket chips, billig läsk och hundmat erbjuds vi rabatt på just sådana varor.
– Okej. Det känns inte heller så bra.
– Inte så bra! Hur mycket ska den underordnade ta? Vad säger det om företagen? Ta hit en kamera så ska jag klippa sönder mitt Ica kundkort.
Vi stänger dörren, glada över att ha honom tillbaka. Nu är det bråttom. Nu måste vi skriva.