[Ur nummer: 01/2009] När jag så här i midvintern påbörjar mitt 26:e år som kåsör på Mål & Medel är det med att konstatera att det var annorlunda förr. Eller så kanske det egentligen började bli annorlunda då och har blivit ännu mer nu. Och man vet inte riktigt var det ska sluta.
80-talet var så lugnt och oskuldsfullt. Begrepp som coachning förekom bara i diverse idrotter och den långsammaste mat man hört talas om var långfilen. Självkänsla var något överklassen föddes med och vi andra långsamt införskaffade genom strävsamt arbete, inget man gick på kurs för en avdankad idrottsstjärna eller pådankad missbrukare för att lära sig. Och vi fnissade lite åt dåvarande redaktören när han kom svettångande och euforisk från sina joggingturer på morgnarna. Just det, på 80-talet joggade man i gamla fladdriga träningsställ. Löptränade gjorde bara idrottsstjärnorna i väntan på sin karriär som överbetalda gurus.

En gång skrev jag till och med om något som kallades slapping. Ordet var en försvenskning av något amerikanskt som betydde att man helt enkelt låg på en soffa en stund och hämtade krafter och det kunde vara minst lika bra för kroppen och själen som en joggingtur.
Det är sånt som får mig att tycka att var bättre förr. Åtminstone på 80-talet. 90-talet var för resten ännu bättre för då kom X2000-tågen nästan alltid i tid och gjorde de inte det fick man först gratisfika och blev de ännu senare gick tågmästaren runt och delade ut fribiljetter. Det är ingen som tror på sånt idag men det är faktiskt sant.
Sist jag åkte X2000 var det från Uddevalla, det kunde man inte heller ana på 80-talet, och då hade jag kunnat använda ett ord som jag precis lärt mig. Hårdsofta. Jag hade tänkt ta det väldigt lugnt och knappt läsa en dålig bok men sätena var så förbannat hårda att svanskotan var mörbultad innan Öxnered. Det kallar jag hårdsofta!

Men det är inte precis så det är tänkt. Nä, det handlar om att numera när de som fortfarande har råd åker på semester så duger det inte bara att åka och vara. Man måste göra något. Antingen man nu ska fara till moster Märta i Alingsås eller till Mallis, så kommer frågan: ”Vad ska ni göra där?” Det är då råsofta kommer in. På Mallis kan man säkert både snorkla och klättra och få massage, kanske samtidigt, och i Alingsås bör de lokala gymmens möjligheter undersökas och man vet aldrig vad baden kan erbjuda.
Djupdykningar med personlig coach i västgötsk dynga kanske? Inne som ute. Det viktiga är att man kommer hem och har gjort något som varit bra för kroppen. Och då räknas inte kakorna från något av stans alla kondis.

I själva verket, fick jag nyligen berättat av en psykolog, har det där med bra för kroppen blivit ett av 2000-talets stressmoment. Framförallt för dubbelarbetande familjeprojektledare, det vill säga kvinnor. 80-talets lugna joggingtur till tonerna från de första små bärbara har förbytts till en kamp med klockan för att hinna få in så många gympass, helst olika och i kombination med några kilometer i bassängen, som möjligt i veckan! Samtidigt som de ska hålla sig ajour med de senaste matnyttigheterna för familjens bästa.
Även avkoppling schemaläggs, naturligtvis inte i soffan, utan gärna efter särskilda rörelsemönster i studiecirkel. Spa duger också. I värsta fall ett litet enkelt hemmaspa där de kan ligga och mentalträna med grönsaker i ansiktet en stund då och då.

Själv går jag ibland till Rågsved. Det tar 10 minuter. Det tror jag är lagom rörelse för ytterligare 25 kåseriår. Tidningen Sias äldste kåsör var 89 när tidningen gick i graven.