[Ur nummer: 01/2009] Här om dagen tog jag mig en riktig långpromenad, både fysiskt och mentalt. Tankar dök upp, gammalt som nytt.
Något jag funderade över var hur man, troligtvis oftast omedvetet, begränsar sig själv många gånger. Mer eller mindre då förstås, och på gott och ont.
Några orsaker till detta tror jag kan bero på att man är ängslig och rädd, eller möjligtvis bekväm. Det man inte kan eller vet så mycket om, kan många gånger kännas otroligt jobbigt, främmande och skrämmande. Då bryr man sig inte utan struntar i alltihop och är kvar i sin egen trygga lilla värld istället. Det är bekvämast för stunden, men inte alltid den bästa lösningen! Om man utmanar sig själv och tar steget och vågar, så leder det alltid till någon form av personlig utveckling.

För min del var det ett rejält uppvaknande när jag fick chansen att gå Kunskapslyftet 1998 och läsa in tredje gymnasieåret. Men det var mycket tankar och funderingar innan jag kom till skott och sökte! Jag brottades med tankar som: – Herregud jag är 38 år, jag är nog för gammal att plugga nu! – Klarar jag verkligen av det här?
Men jag drevs ändå av en nyfikenhet och kände att jag måste testa! Det fick bära eller brista!
Det var jobbiga veckor i början. Huvudvärk var och varannan dag, jag skojade och sa att det förmodligen var träningsvärk i hjärncellerna. Men när jag började få grepp om studietekniken så lossnade det en hel del.
Vilken lycka det var att upptäcka att jag kunde hjälpa döttrarna med matten! Till saken hör att matematik var det värsta ämnet jag visste när jag var ung. Men efter kunskapslyftsterminerna har jag helt ändrat åsikt! En starkt bidragande orsak till detta var den lärare vi hade, och att jag förmodligen hade en helt annan motivation än i ungdomens dagar.

Nu så här efteråt är jag enormt glad och tacksam att jag vågade utmana mig själv. Det blev verkligen ett kunskapslyft! Mitt liv berikades.
Jag blev så påtagligt medveten om att det fanns en värld även utanför hemmet, vännerna och bageriväggarna. Självkänslan stärktes och det ledde onekligen till personlig utveckling! Jag tyckte dessutom att det var jättekul!
Eftersom jag var så osäker över vad jag skulle satsa på om jag ville läsa vidare så återgick jag till mitt ordinarie jobb på bageriet. Men rädslan för att lämna min ”trygghets-zon”, och att plugga fanns inte kvar längre!
Så när jag blev erbjuden att gå en grundläggande utbildning för förtroendevalda tvekade jag inte en sekund.
Sedan har det bara rullat på, ju mer jag har lärt mig desto mer vill jag veta! På den vägen är det!
Därför känner jag nu sorg i mitt hjärta, när jag ser och hör hur regeringen håller på att rasera alla utvecklingsmöjligheter för vuxenstuderande. Jag tycker att det ska finnas en möjlighet för alla att utvecklas! Även om man är mitt i livet! Det tänker jag kämpa för!

Fotnot: Kunskapslyftet var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som socialdemokraterna genomförde.