Snart kommer debutalbumet. Därefter följer turnéer och tevejobb.
– Vi satsar på bandet. Och det är nu som vi måste nå ut, fastslår Harry Kjörsvik, basist i gruppen Renegade Five.

[Ur nummer: 01/2009] Han verkar lite stressad. Men så blir det när man arbetar dagtid i musikaffär, umgås med familjen på kvällarna, spelar tennis ett par gånger i veckan och är ute och lirar på helgerna.
Men 44-årige Harry Kjörsvik klagar inte.
– Nu satsar vi på Renegade Five. Vi spelar i princip varje helg, konstaterar basisten på telefon från musikaffären i Karlstad.
Det är fler och fler som uppskattar gruppens melodiska rockmusik med rötterna i hårdrock. Just nu är killarna aktuella med den fjärde singeln Darkest Age i väntan på debutalbumet Undergrounded Universe som kommer om en månad.
– Hur vi låter? Tja, ungefär som Linkin Park möter Nickelback. Vi gillar melodierna framför allt men vill ha en hårdare bakgrund. Och ett tungt stort sound. När vi står på scenen blir det lite råare. Mer agg?ressivt.

Magi i mötet med publik
Och det är just spelningarna som Harry Kjörsvik uppskattar allra mest. Han älskar mötet med publiken och tycker att det uppstår en magi. Säger att det är därför som han håller på med musik.
– Jag brukar vara nervös före en spelning. Det är bra. Man kittlar en nerv och skärper sig. Vi i bandet ses alltid i logen en timma innan vi ska gå på och går igenom låtarna.
Det är dock inte bara hemmaplan som gäller för Renegade Five. Genom sin amerikanske manager har killarna gjort ett par showcasespelningar i Los Angeles, på rockklubbarna The Viper Room och The Whisky A Go Go på Sunset Boulevard.
– Los Angeles var häftigt. Det var verkligen rock’n’roll med spandexbrallor och hela kitet. På klubbarna satt känslan verkligen i väggarna.

Sena nätter och dålig mat
Som musiker gäller det dock att sköta om sig för att orka med sitt jobb. Förutom tennisträningen går Harry på en hel del promenader för att inte slappa till.
– Nackdelen med yrket är de långa resorna och att man är borta mycket. Det blir sena nätter och svårt att undvika dålig mat. Tyvärr har musikeryrket en ganska låg status. Folk tror att man glider omkring och inte gör någonting. Musik förenar så många människor och fungerar som en knutpunkt i kärvare tider.
– Visst skulle det vara synd om det inte hände något i och med plattan. Vi har lagt ned mycket arbete. Men hur det än går så kommer jag att fortsätta med musiken ändå, avslutar Harry Kjörsvik.
Och låter inte det minsta ledsen.