Metodisk modell ger färre olyckor
Systematiskt arbetsmiljöarbete
har ersatt brandkårsutryckningar
En chaufför från Arla i Kallhäll ska leverera mjölk till en skola i Stockholmsområdet. För att komma till varuintaget måste han backa den tunga lastbilen rakt över hela skolgården.
[Ur nummer: 02/2009] Arbetsmiljön inom livsmedelsindustrin är besvärlig. Maskinolyckor är ofta otäcka och är den vanligaste orsaken till bestående men inom yrket. Men för många består också jobbet av tunga lyft, kanske i våta och kalla lokaler. Till det kommer alla arbetsuppgifter som är förlagda på platser skilda från företagets egna anläggningar. Chaufförernas bilar, kundernas varumottagningar och även de gatstumpar utkörarna måste stanna på om lastplats saknas hör till arbetsmiljön.
Raymond Staedel är huvudskyddsombud på Arla i Kallhäll strax norr om Stockholm.
– När jag började jobba med arbetsmiljön handlade arbetet mest om en sorts brand?släckningar. Vi ryckte ut när det hände någonting akut och åtgärdade utifrån det. Nu har vi kommit igång med ett mer systematiskt skyddsarbete.
Bullernivåer kartläggs
Under senare år har de jobbat utifrån olika teman. Bland annat har de påbörjat en allmän kartläggning av bullernivåerna i hela anläggningen, tidigare har de sett över alla tunga lyft. På det sättet kan problem rättas till innan de blivit akuta. Chaufförernas ofta problematiska arbetsmiljö har Raymond försökt lösa genom att den chaufför som kontrollerar nya kunders lastplatser också blivit lokalt skyddsombud. Då kan han få aktuell information om hur alla varumottagningar ser ut, vilka som saknar lastplats eller till och med har stoppförbud utanför butiken. Går det inte att leverera säkert eller lagenligt bör Arla frånsäga sig den kunden.
En annan åtgärd är att de standardiserat utformningen av risk- och konsekvensanalyser över hela anläggningen. Eftersom arbetsuppgifterna är så skiftande har inrapporteringen sett lite olika ut. Det har gjort tillbuden och riskerna svåra att jämföra med varandra.
Tunga förpackningar
Det förebyggande arbetet börjar fungera bra. Men arbetsplatsen är stor och villkoren skiftande. Många problem kvarstår.
Inne i de mjölkdoftande lokalerna arbetar Jaakko Sandholm med att hantera förpackningarna när de kommit från tryckeriet. Mjölkpaketen tillverkas utifrån stora platta pappersrullar på 250 kilo vardera. Jaakko Sandholm hämtar dem med sin truck.
– Nu fungerar trucken helt ok. Men tidigare läckte den olja och tappade rullarna, berättar han.
Eftersom truckarna ägs och underhålls av ett externt företag blev det många turer innan de hade anpassats efter pappersrullarnas storlek och tyngd. Innan allt var korrigerat hann en av truckförarna få en pappersrulle på sig. Det gick bra. Men en 250 kilo tung pappersrulle gör ont.
– Företaget som äger truckarna ska också utföra all lagning och service. Det gör att grejerna inte alltid fungerar när vi behöver använda dem, säger Raymond.
I våras skedde dessutom en allvarlig maskinolycka. Till anläggningen har det levererats ett antal maskiner som automatiskt packar mjölkpaket på rullpallar. Under ett nattpass hakade matningsfunktionen upp sig. En kvinna öppnade en lucka för att rätta den kärvande hyllan. Plötsligt gick maskinen igång och en bit av hennes finger klipptes av.
Ansvarsfrågan är komplicerad. Företaget som levererat maskinerna måste kunna garantera att de fungerar säkert enligt vissa minimikrav. Men arbetsgivaren ska ändå alltid ordentligt undersöka maskinen och se till att den är säker i den arbetsmiljö den används.
Leverantörens ansvar utreds
Efter olyckan med rullpallspackaren gjordes en intern olycksutredning och nya arbetsrutiner togs fram enligt arbetsmiljöverkets anvisningar. Nu utreds också om leverantörens anvisningar kan ha varit felaktiga.
I den här frågan har Raymond och hans chefer varit överens om vad som ska åtgärdas och hur. Överhuvudtaget är de ofta överens om vad som fungerar och vad som måste förbättras, säger han. Men de tycker inte lika om allt. Hur snabbt fel ska rättas till blir det ofta diskussion om.
– Det krävs envishet och tålamod för att jobba som skyddsombud. Det här är alltid ett långsiktigt arbete.
Frustrerande kan det också vara när inköp och planering görs centralt, långt från de lokaler de produktionsanställda arbetar i. Ett hår?resande exempel var när en ny avdelning för tomgods byggdes i två våningar. Någonstans på ritbordet rationaliserades hissen bort.
– Jag fick kämpa jättelänge med att förklara på vilket sätt människor måste kunna jobba där. Om truckarna ska ta sig mellan våningsplanen måste det ju finnas hiss.
En hiss blev det till slut, i den sista utbyggnadsfasen. Och de problem som inte kommer att byggas bort från början får förbättras efterhand. Mellan paketeringen och orderplocket kör truckförarna i hög hastighet mellan pallarna.
– Egentligen ska man inte blanda truckar och gående människor så här. Men det går inte att lösa det på något rimligt sätt just nu.
Tjatig röst som övervakar
Det är bullrigt och kallt i orderplocket. Många av dem som jobbar bär en sorts hörlurar där kundernas beställningar läses upp direkt i örat. Det är lite som en GPS som talar om vad man ska plocka och allt dataregistreras. Alla tycker inte om dem, berättar Raymond. De känner sig övervakade och gillar inte att ha en tjatig röst som talar om precis varje steg de ska ta.
– Det är lite märkligt. När det gäller arbetsmiljöförbättringar får jag ofta höra att det inte finns några pengar. Men när det kommer till kontrollsystem, då verkar det finns hur mycket resurser som helst.
* Ni har fått beröm för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Vad är nästa steg?
– Jag skulle vilja få in fler tillbudsrapporter. Det borde gå minst hundra tillbud på varje olycka. Nu är det nästan tvärtom, många fler olyckor anmäls än vad vi får in rapporter om tillbud. Underbemanning är ett annat problem. Många olyckor sker när man är stressad och springer mellan maskinerna. Om något fastnar ska man bara snabbt rätta till det, och så är olyckan framme.
Milda vintrar ger färre olyckor
På Arla Kallhäll har olycksstatistiken gått ner de senaste åren. Kanske någonting att vara stolt över. Men Raymond har en annan förklaring, som ligger utanför hans eget arbete.
– Det har varit milda vintrar i flera år. En vanlig olycka är när chaufförerna kliver ut på lastbilens isiga bakgavelhissar och halkar. Det är ofta inga trevliga olyckor. Och en hel del av dem har vi sluppit ett tag.