[Ur nummer: 04/2009] Det var 20 år sedan.
Ja, det var det. Kul.
En kvinna från utbildningsradion säger åt åhörarna att sätta sig på stolarna framför de två tomma
stolarna så att det ser mer välbesökt ut. Det är en skara pensionärer som slutit upp. Till och med Lusen, som i vanliga fall brukar vara irriterande rörlig ser ut att ha drabbats av akut artros. Han stirrar tomt framför sig och blir ombedd att flytta lite längre bak.
De har tre kameror som ska följa föredraget. Det ska ingå i serien ”samtal om” som ska sändas i höst. I den ena stolen har Göran Eriksson från ABF satt sig och han säger att det var 20 år sedan ”Vår ekonomi” kom ut och Klas Eklund höll föreläsningar på ABF.

– Minns du det? frågar Göran.
– Vi gjorde det på en nivå så även du kunde förstå, säger Klas i den andra stolen.

Klas jobbade på den tiden i Kanslihuset och han var med om att sätta ett pris
på miljön. Det var på Olof Palmes tid.
Därefter har han varit hög bankman på SEB. Han är fortfarande rådgivare åt Wallenbergarna, men tröttnat lite grann och dragit sig tillbaka från chefskapet till en gård i Skåne, där han ägnar sig åt att skriva och rida tillsammans med sin fru
Pernilla.

-Vi gjorde det bra, säger Göran. Då för 20 år sedan.
Klas nickar:
– Du ställde alla dumma frågor. Och jag svarade.
– Så varför har du skrivit boken ”Vårt klimat”?

Lusen har somnat. Han drömmer om
det höga gräset i barndomen, då höet fort?farande rafsades ihop på åkrarna. Han gick i solen med högaffel. Han fick åka
med. Alla fick åka med. Det luktade så gott.
Han tänker på vad som är ekologisk rationellt. Hur skiljer det sig från ekonomisk rationalitet?
Problemet för ekonomerna är fripassagerarna. Varför ska jag förändra mitt beteende? Om det bara är jag som gör det får det ju ingen betydelse.
Det finns ingen ekonomisk vinning. Svaret kan bara bli ansvarstagande, men det är värderationellt. Det innebär att jag ger förtur åt ett värde utifrån en regel, till exempel att värna om kollektiva intressen.
Det är sådant som facket talar om, tänker
Lusen.
Den personliga vinningen består då helt enkelt
i att göra det rätta. Inget annat.