[Ur nummer: 04/2009] När jag skriver det här sitter jag på tåget, på väg till Stockholm. Anledningen till att jag skriver är att det uppstod en incident på perrongen när jag stod och väntade på tåget. Vi har inte så stor perrong i Hedemora. Två spår, ett som går i norrgående riktning och ett som går söderut. Det var väl ett tjugotal människor som stod där och väntade på tåget från Stockholm, perrong 1. Några minuter innan det skulle anlända, rullar det in ett tåg på motsatt sida, det vill säga spår 2.

Då vänder sig helt hastigt en man och en kvinna mot mig och frågar:
– Vart går det här tåget?
Jag ser paniken växa i deras ögon när jag svarar:
– Till Stockholm.
– Neej!! utbrister de, och ger sig i väg hals över huvud.

Det fanns inte tid för dem att ta den normala vägen genom en gångtunnel under spåret. Så de hoppar ner från perrongen och korsar rätt över spåren, kånkandes på tunga väskor.
Dessutom var det djup snö som de fick pulsa i för att komma upp till den andra perrongen. Jag stod där med hjärtat i halsgropen och tänkte att det inte var någon bra start på dagen för deras del. Men de hann fram i alla fall! Undrar om de fick en åthutning av lokföraren? Det såg inte helt riskfritt ut när de sprang över spårområdet, dessutom var ju Stockholmståget på ingång. Jag är inte förvånad över att de missat vilket spår de skulle åka från. Det är nämligen väldigt dåligt skyltat, så de är säkert varken de första eller sista som råkar ut för det här…

Med tanke på ”dåligt skyltat” kom jag osökt att tänka på en annan händelse, som jag råkade ut för när jag var på en facklig internatkurs (internat innebär att man bor på kursgården). Det var så att jag klev upp tidigt på morgonen och skulle ta mig en dusch före frukost. När jag duschat klart och drog duschdraperiet åt sidan, så var det väldigt fuktigt där inne och speglarna hade immat igen.
Hm, dålig ventilation, tänkte jag. Då såg jag ett långt snöre som hängde ner på väggen alldeles bredvid duschen, och drog slutsatsen att det måste vara till någon fläktanordning.
Tji, vad jag bedrog mig! I samma ögonblick som jag drar i snöret så går ett larm igång, och det låter högt och mycket vill jag lova!

Invirad i badlakanet kikar jag ut i korridoren, och ja, det larmar högt och ljudligt där med! Dessutom blinkar en röd lampa vid min dörr. Miljoner tankar far genom huvudet, vad ska jag göra? Jag kastar mig på telefonen och ringer receptionen. Jag bemöts av en telefonsvarare som vänligt upplyser om att receptionen öppnar kl. 07.30.
Jag springer in i badrummet igen, helt uppe i varv. Först då slår mig tanken att det är ett handikapplarm och att det rimligen borde finnas en återställningsknapp. Mycket riktigt, strax nedanför tvättstället hittar jag den. Vilken lättnad när jag äntligen får tyst på oväsendet! Nu så här efteråt hade det faktiskt varit lite kul att se sig själv, hur jag irrade runt med panik i blicken.

Kontentan av det hela: i brist på information var vaksam! Det kan bli jobbigt annars, och ställa till onödiga problem som man kan klara sig utan!