[Ur nummer: 05/2009] Debatten om fildelning och den fällande domen mot Pirate Bay har väl knappast undgått någon. De stora aktörerna – skivbolagen, filmbolagen och deras distributörer – förlorar stora pengar på att det är så enkelt att kopiera och ladda hem upphovsrättskyddad film eller musik från nätet, utan att det får rättsliga konsekvenser. I ett längre perspektiv betyder det rättslösa tillståndet att detta mellanled i produktionskedjan på sikt inte behövs. Kända artister talar sig varma för en upphovsrättslag som gör det brottsligt att kopiera via nätet. Men vad hjälper det. Tekniken och fildelarna kommer att ligga steget före. Fildelning kan inte stoppas, idén är för bra.

Som författare har jag betraktat detta på avstånd. Än så länge är det få som bemödar sig med att scanna in böcker och lägga upp dem för gratis nedladdning. Men när läsapparaterna blir bättre kommer också böckerna och författarna att drabbas av fildelning.
För en tid sedan fick jag ett mejl från sökmotorjätten Google som har planer på att scanna in alla böcker och skapa ett världsbibliotek, tillgängligt för alla som kan koppla upp sig mot nätet. Google vill ge mig som upphovsman betalt, oklart hur mycket och under vilka omständigheter.

Spontant gillar jag idén med ett världsbibliotek där jag kan läsa det jag vill. Jag betalar gärna för att abonnera på detta bibliotek, ungefär som jag för en slant i månaden kan abonnera på Spotify, en sajt med ett enormt utbud av musik tillgängligt, inte för nedladdning dock, utan bara för avlyssning. Jag behöver alltså inte äga musiken, jag lånar egentligen bara hem den via datorn när jag vill lyssna på den.
Det är något i detta som tilltalar min utopiska ådra: att låna när jag behöver, åt var och en efter behov. Allt man behöver göra är att betala en summa för att få vara med och dela. Denna summa, om den mångfaldigas, skulle sedan kunna gå till en slags grundersättning till kulturskaparna, som därmed kan fortsätta att göra böcker, filmer, musik etc. Det fungerar ungefär som den offentliga sektorn. Alla pytsar in pengar och kan dela på utbudet.

Och i framtiden när tekniken förbättras så skulle många andra områden i samhället kunna fungera på ett liknande sätt. Vi bildar en bildelarpool och lånar en bil när vi behöver den. Det utnyttjar resurserna mycket bättre och sparar miljön. Vi skulle till och med kunna ha ett abonnemang på Ica eller Konsum och enkelt beställa färdiglagad mat eller matvaror för ett fast pris per månad och få livsmedel levererade hem på ett enkelt sätt. Utbudet kan vara stort och närproducerat, beställer jag oxfilé varje dag i en vecka eller makaroner så skulle det vara okej. Jobben kommer vi i framtiden också att få dela och överflödet/vinsterna måste fördelas, annars faller samhället sönder. Kanske en grundlön till alla?
Är det inte så att den kapitalistiska teknikvecklingen håller på att lägga grunden för ett socialistiskt uppbyggt – och fungerande – samhälle? Konsumtionssamhället håller på att bli ett delningssamhälle där vi fritt kan välja efter behov och där det inte finns någon poäng med att äga och vara girig.