Bild:

”När jobben försvinner blir det konstgjord andning att hålla förbundet vid liv ”

Det är fruktansvärt lätt att hamna i passivitet när det dagliga jobbet raderas ut. Det har Per Lindahl märkt under sin första arbetslösa månad. Det behövs social gemenskap för att hålla humöret uppe. Han skulle vilja ha en facklig jobbsmedja.

[Ur nummer: 05/2009] Som klubbordförande på Lantmännens bageri i Göteborg var Per Lindahl engagerad i att bevara arbetsplatsen. Det såg mycket lovande ut fram till oktober förra året då ett oväntat besked briserade. Fazer-koncernen skulle satsa i Sverige och köpa Lantmännen Färskbröd, men alla bagerier ingick inte i affären. Göteborg, där Per Lindahl jobbade, skulle läggas ner.
– Det var jäkligt fult. På måndagen berättade de om affären och på tisdagen fick vi veta att vi inte ingick.

Sex månader med full lön
Vid köksbordet i lägenheten i Lundby berättar han om fackklubbens roll som blev att förhandla fram ett så bra avtal om avveckling som möjligt för de 99 bageriarbetarna. Det lyckades bra. De fick sex månader med full lön. Samtidigt skulle ett omställningsföretag anlitas.
– Det har varit fullt upp med förhandlingar och medlemssamtal. Det blev väldigt intensivt och jag tror att jag blev blockerad inför det faktum att jag själv skulle bli arbetslös, att det skulle ta slut. Det var först när jag packade ner klubbexpeditionen i lådor som jag insåg att det var över. Det kändes tomt.
Den sista januari upplöstes klubben.
– För mig har det tagit en månad att bara landa efter allt som hänt.
Så här med facit i hand tycker han att klubben skulle ha ordnat med efterträffar för att hålla uppe gemenskapen. Hade det inte varit en total nedläggning hade de ju kunnat ha en del kontakter kvar med folket på den gamla arbetsplatsen. Det hade varit lättare.
Allt fler fackliga medlemmar befinner sig i det här tillståndet. Den borgerliga regeringen kallar det för ”jobbmatchning”. Det handlar om att ha tillgång till en dator, skriva CV och söka jobb. När jobbansökningarna inte leder till jobbträffar dras en rad straffmekanismer igång. A-kassan försämras och krav på att flytta ställs.

Bra med inkomstförsäkring
Från fackligt håll finns självfallet andra aspekter på ”jobbmatchning”.
– Det grundläggande är att man kan leva på a-kassan, säger Per Lindahl. Den får inte ligga på så låg nivå att de arbetslösa tvingas ta vilka skitjobb som helst, vilket i sin tur leder till lönedumpning. Här är Livs inkomstförsäkring, som ger 80 procent av lönen utan tak, suverän. Den gäller i 200 dagar, det ger mig 5000 kronor extra i månaden, men efter 200 dagar blir det en rejäl försämring. Då vet jag inte hur det ska gå, men nu har jag i varje fall möjlighet att ställa om min ekonomi ifall det blir så illa.
* Vad tycker du att facket ska göra mer för de arbetslösa?
– Jag tycker att man skulle kunna hålla igång en lokal som hade öppet hus, dit medlemmarna kan komma och träffa andra och söka jobb. Jag inser att förbundet inte har pengar till det. Det måste bli i LO-distriktets regi. Det skulle kunna vara en facklig jobbsmedja. Man kan tipsa och peppa varandra eller bara träffas.
Han har 5 månader till på sig med full lön, men tiden går snabbt.
– Jag har en ekonomiutbildning. Jag jobbade som det i Lundby stadsdelsförening innan jag började på bageriet. Den kanske jag kan fräscha upp, men det är 15 år sedan. Nu är jag 53 år. Det gör det svårare att få jobb. Men jag skulle vilja ha något jobb som redovisningsekonom.
* Har du kvar några fackliga uppdrag?
– Den sista januari 2009 upplöstes klubben. Alla de uppdragen är avslutade. Jag har uppdraget i avdelningsstyrelsen och LO-distriktet kvar. Problemet för mig och andra arbetslösa som varit fackligt aktiva är att vi förlorar vårt nätverk av personer som kan nominera oss. Om vi inte tillhör någon klubb och om Livs genomför den nya organisationen utan avdelningar, så har vi ju inget kvar.
* Tycker du som arbetslös att Livs borde behålla ortsklubbarna? Det är ju två motioner om det till kongressen.
– Jag anser att hela förbundet borde skrotas. När jobben försvinner blir det konstgjord andning att hålla förbundet vid liv.
– Medlemmarna bryr sig inte om facket heter Livs, IF Metall eller något annat. Därmed faller egentligen frågan om det behövs ortsklubbar eller inte. Om jag ändå ska ta ställning tycker jag spontant att det vore bra om medlemmar som inte har klubb får något slags forum där de kan mötas. Jag vet inte om det behöver vara en klubb eller om det kan vara något mer informellt.

Namn: Per Lindahl.
Ålder: 53 år.
Familj: Singel.
Yrke: Trågare.
Fackliga uppdrag: Förste suppleant till Livs kongress. l Fritidsntressen: Spelar bowling i Arendals BK, kassör i klubben, tränar en gång i veckan.
Säsongen håller på från september till maj, matcher varje helg.
Semesterplaner: Inga på grund av arbetslöshet.
Senast lästa bok: Isprinsessan av Camilla Läckberg.
Favoritmat? Lasagne.