”Tankar som arbetslös”
[Ur nummer: 06/2009] Vad har man för tankar i arbetet när man är arbetslös?
När man satt där hos arbetsledaren och fick skriva på sin uppsägningslapp, så tänkte man att man har ju sex månader på sig att hitta ett nytt jobb. Inga problem alls, eller?
När sedan den sista arbetsdagen kom, så insåg man att man blivit arbetslös. Då var det bara att gå ner till arbetsförmedlingen. Det är mycket viktigt att gå till arbetsförmedlingen första dagen, annars stod man utan a-kassa. Sedan hade man fem karensdagar. Nu är det sju.
Man började med att fylla i en arbetslöshetsanmälan. Så att a-kassan skulle veta om att man är arbetslös. Sedan var det till att börja lära sig att fylla i a-kassekorten rätt.
Vänta på besked om man var berättigad till a-kassa. Hallå!! Jag har jobbat inom livsmedelsindustrin i 23 år och varit medlem i Livs i mer än 20 år.
A-kassekorten? Ja, det gäller att man inte missar någon ruta. Gör man det, kommer kortet tillbaka och man får vänta ytterligare ett antal veckor på sin ersättning. Sedan är det bara att sätta igång och söka nytt jobb.
Vi på vår arbetsplats hade, innan vi slutade, bestämt oss för att träffas en dag i veckan ute på byn, Kävlinge alltså. Där skulle vi fika tillsammans och muntra upp varandra samt ge varandra tips och idéer om nya jobb. Den sociala samvaron är också viktig. Och som förtroendevald har man väldigt svårt för att sluta tänka ”fackligt”. Man vill ju fortsätta hjälpa sina arbetskamrater.
Efter en tid frågade ABF Burlöv/Lundabygden oss om vi var intresserade av att starta en forskarcirkel om Scan i Kävlinge. Några få av oss var intresserade. I forskarcirkeln skulle man göra en djupdykning i företagets historia, de anställdas minnen och varför det gick som det gick. Plötsligt blev det intressant att ta reda på hur det började, hur det såg ut, ta fram olika händelser på arbetsplatsen och vad vi hade haft för arbetsuppgifter.
Att sitta och berätta för en som aldrig har arbetat på en fabrik, är både roligt och intressant.
Detta blir inspelat på en MP 3 spelare, för att sedan dokumenteras vidare till arbetarrörelsens arkiv. Allt material såsom bilder, artiklar från tidningar och våra berättelser kommer sedan att resultera i en fotoutställning och kanske en bok.
Tänk er själva om ni skulle skriva ner vad ni gör på ert jobb. Men det som är hårdast är att inte kunna få gå till ett jobb varje morgon.
(Red anm:
Läs också reportaget
om forskarcirkeln på sidorna 14-15)