[Ur nummer: 07/2009] Mest glädjande i EU-valet är framgångarna för de EU-kritiska partierna på Irland och i Storbritannien. Det innebär troligen att Lissabonfördraget kan stoppas genom folkomröstning i de två länderna. Och därmed en militär och odemokratisk supermakt i Europa som saknar politisk legitimitet då inte ens hälften av dess medborgare går och röstar.
Valresultatet i Sverige, vilket gav Piratpartiet en plats i EU-parlamentet visar att svenska folket inte vill ha avlyssning och kränkning av den personliga integriteten genom FRA-lagen och ipred.
EU-motståndaren Carl Schlyter gav Miljöpartiet en stor framgång medan Vänsterpartiets väljare är så kritiska till EU att de inte går och röstar.
Junilistan som i stort förtigits av medierna tappade sina mandat. Medan Maud Olofsson välförtjänt straffades av sina gamla kärntrupper på landsbygden för hennes svek i kärnkraftfrågan.
Folkpartiet är det enda parti i alliansen som gick fram. De EU-vänliga politiska kommentatorerna går i spinn och pratar vitt och brett om en Marit-effekt. Men egentligen är det fråga om en media-effekt. D v s att praktiskt taget alla medier har höjt Marit till skyarna och gett henne ett enormt utrymme i radio, tv och tidningar. Utan att hennes populistiska budskap har synats. Vid en normal mediegranskning hade hon sjunkit ihop som en punkterad sufflé.
De politiska korrekta kommentatorerna drar nu förhastat den slutsatsen att svenskarna blivit väldigt EU-positiva bara för att antalet röstande har ökat. Men det är ju det av makten så förhatliga Piratpartiets förtjänst. De låtsas heller inte om att de 55 procent som inte har röstat är så kritiska till EU att de inte ens vill gå och rösta.
I storstäderna där väljarna i åratal hjärntvättats av Bonnierpressens folkpartitidningar har man i sin omedvetenhet svalt Marit Paulsens falska lockrop. Medan väljarna på landsbygden som genomskådat hennes lika falska som populära budskap, om att slopa EU:s jordbruksstöd utan att livsmedlen skulle bli dyrare, har tummen ned.