[Ur nummer: 10/2009] [ingenting] är ett kultförklarat Stockholmsband som har omgärdats av en del mystik sedan skivdebuten 2004. Killarna har gjort få spelningar, levt lite av en doldistillvaro och låtit andra personer gestalta sig själva i musikvideor. När gruppen är på topp skapar den existentiella mästerverk, gnistrande melankolisk poesi om utsatthet, längtan och flykt. Om att knappt orka leva vidare men ändå försöka. Om att vilja bryta upp och bara ge sig av, eller tvingas stanna kvar för kärlekens skull. Det är på riktigt och känslan är som att läsa i någons hemliga dagbok.
Men tredje albumet Tomhet, idel tomhet (Labrador/Border) låter annorlunda. Jari Haapalainens produktion är en stor och pompös ljudmatta där alla skarvar slätats ut. Tonen är fortfarande melankolisk men anslaget lättare och popigare. Förutom singelspåret Halleluja! och Medan vi sov känns de flesta låtar svaga och det är inte förrän i slutet av skivan det börjar hända grejor. Lång väg och Låt floden komma är [ingenting]-material av klassiskt snitt. Men det är så dags då.