Stig Sjödin. Arbetargrabb. Järnverksarbetare. Journalist. Författare. Poet. Fackföreningsvän. Född i Sandviken 1917. Fem år innan Bageriarbetarförbundet och Slakt- och charkarbetareförbundet gick samman i Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och Mål & Medels första nummer gick till trycket. Död i Stockholm 1993 strax efter att hans Läkebok, nedresa fått lysande recensioner.

[Ur nummer: 10/2009] Stig Sjödin är begravd på Katarina kyrkogård, där också Anna Lindhs grav finns. Man kan stå en god stund vid Stig Sjödins viloplats och grunna över de ord som ristats in på hans gravsten:
”Det är genom att beskriva kärleken
som vi gör rädslan maktlös”
De är hämtade ur hans diktsamling Hjärtats heta smedja (1979). Visst är det vackert. Och sant. Men så svårt. Inte bara för författare, som ska bråka med språket för att föra vidare iakttagelser, erfarenheter och upplevelser, passioner och visioner till sina läsare, utan också för en människa vilken som helst som har erfarit att kärleken, som ju tack och lov också kan se ut på så många sätt, faktiskt har just denna makt. Makten att övervinna rädsla av olika slag. Kamratskap och sammanhållning, engagemang, solidaritet och omtanke om den andre är också kärlek. Motkraft. Stig Sjödin begrep detta. Slet därför med orden, ansåg det nödvändigt eftersom han faktiskt hade ett uppdrag. Så här definierade han det i diktsamlingen Näverbrev (1988):
”Vad kan litteraturen syssla med utom
det enda uppdraget, visserligen själv-
påtaget,
som går ut på att ihärdigt synliggöra
människorna,
allt de drabbas av under den korta
jordestunden,
arbetet, lidandet, smärtan, nöden,
lyckan, saligheten, kärleken?”
Stig Sjödin skrev i olika genrer och publikationer för att synliggöra den arbetande människans värld och villkor. Lyrik, kåserier och annan tidningsprosa. Till exempel i kvällstidningen Aftontidningen, i LOs ägo till 1956, och i Folket i Bild, detta suveräna folkbildningsforum som Bonniers förvandlade till Fib Aktuellt sedan de 1963 hade köpt tidningen av det socialdemokratiska partiet.
Stig Sjödin arbetade som journalist på Metallarbetaren och på Skogsindustriarbetaren, Sia, som precis som Mål & Medel satte en ära i att publicera noveller, men förra året blev en sektion i Dagens Arbete. I Sia skrev han regelbundet kåserier under signaturen Abrik.
Som lyriker debuterade Stig Sjödin 1945 med diktsamlingen Blindgångare. 1949 genombrott med Sotfragment. Han använder där tio års erfarenheter från ungdomsåren på Sandvikens järnverk och den bruksmiljö som han 26 år gammal hade lämnat 1943 för att gå kurser på Sigtuna och Brunnsviks folkhögskolor. Med Sotfragment gav Stig Sjödin, som var influerad av de finlandssvenska modernisterna Edit Södergran och Elmer Diktonius, kroppsarbetet och brukssamhället en plats i den moderna poesin.
”Motsträvigt och med hjärtat fullt av trots
erkänner jag detta;
det var inte sotet, dammet, smutsen
inte heller hemgången med musklerna
skälvande i kramp och ögat urgröpt
av nätters vaka,
inte heller valkarna,
som var förnedring.
Nej, det var den osynliga nåden
Att få slita ut sig,
den stora favören att få välja,
där val ej fanns.”