[Ur nummer: 11/2009] De anställda på Atria Lithells köttpaketering i Årsta vet vad handelns makt vill säga. Coop är anläggningens enda kund och de anställda har i åratal fått anpassa sig efter kedjans behov.
I mitten av oktober träffar jag Kasem Hussein som arbetat på anläggningen i Årsta från och till sedan januari 2005.
Han berättar hur det är att inte ha en trygg anställning. Hur det påverkat hans möjligheter till en dräglig tillvaro. Hans enda önskan är att kunna försörja sig och leva ett så normalt liv som möjligt. Hit hör att veta från den ena dagen till den andra om han har jobb. Hit hör att veta hur mycket han tjänar från månad till månad så att han vågar ta ett billån. Hit hör att kunna planera semestern ihop med sin sambo.
Han har dagen innan vi ses blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Uppsägningstiden som är tre månader löper ut i januari 2010. Bakgrunden är att Coop valt att förlägga en stor order till HK Scan som gett ett bättre bud än Atria, läs billigare, för att packa kött.

Det här har lett till att sex anställda på Atrias anläggning i Årsta har sagts upp, Kasem Hussein är en av dem. Det är tredje gången som han förlorar sin tillsvidareanställning på anläggningen, tredje gången på fem år.
Det mest absurda är att hans fasta anställning den senaste gången inte ens varade i ett dygn. Den 27 augusti när han jobbat klart för dagen fick han det glädjande beskedet att hans sommarvikariat övergått i en fast anställning. Glädjen varade dock bara till klockan nio nästa morgon då arbetsgivaren varslade om uppsägning på grund av arbetsbrist.
Det är svårt att tro att det kan vara sant. Men det är bara att läsa innantill i de papper som han har med sig. Det är en ganska så tjock bunt med anställningsintyg. Det mesta handlar om visstidsanställningar från en dag till flera månader. Tre av handlingarna är bevis på att han varit tillsvidareanställd, inte bara en gång utan tre gånger.
Det är långt ifrån ett drömjobb han har. Tvärtom är köttpaketering ett slitigt arbete i kyla och lönen är låg. Tack vare att han jobbar varannan helg kommer han upp i cirka 20 000 kronor i månaden. Han betonar att han trots slitgörat trivts bra. Att han har gångavstånd till sitt arbete tycker han är mycket värt. Det som är plågsamt är otryggheten.

Han är född i Iran, kom till Sverige som flykting 2000. Han gick en utbildning för att få jobb inom slakt- och charkbranschen. Ett friårsvikariat på Atria blev hans första riktiga jobb. Efter 24 månaders vikariat blev han tillsvidareanställd. Han trodde att hans lycka var gjord. Men efter tre månader lade företaget ett varsel då investeringar gjorts i ny teknik, 31 personer fick gå och han var en av dem. Företaget hade dock varit för optimistiskt i sina beräkningar. Visstidsanställningarna kom att avlösa varandra.

Den 2 februari 2009 fick han åter fast jobb. Det hann gå exakt 19 dagar innan det var dags för nästa varsel som drabbade honom. Efter att uppsägningstiden gått ut följde återigen vikariat som mynnade ut i den tredje fasta anställningen. Den som varade i knappt ett dygn. Han står nu på fjärde plats på återanställningslistan och tror på fortsatt jobb. Så har det fungerat tidigare. Han berömmer fackklubben som haft full koll på hans rättigheter.
Ingen ska dock behöva ha det som Kesam Hussein. Alla har rätt till ett tryggt arbete och möjlighet att planera sin framtid.

Fotnot: Scans anläggning i Uppsala, som ska packa kött åt Coop, ska läggas ner. Efter stängning flyttas k-packen till Scan i Linköping.