[Ur nummer: 01/2010] Kom ett samtal häromdagen med frågan om jag kunde tänka mig att vara en av tre skribenter i Mål & Medels ”Tankar i arbetet” under 2010. Jag frågade genast mig själv vad jag hade för något intressant att komma med som andra var intresserade av att läsa? Mitt liv som är så trist och händelselöst.
Händelselöst? Sa en kamrat till mig, du som alltid har tio bollar i luften samtidigt. Och det stämmer faktiskt. Tiden räcker ju aldrig till allt det jag faktiskt vill hinna med. Det finns för mycket roliga saker att göra.

Ett dygn innehåller bara 24 timmar varav jag tillbringar cirka 8 timmar på arbetet och 8 timmar i sängen. Sen har man bara 8 timmar kvar. Och där försvinner ytterligare nästan 4 timmar på att ta sig till och från arbete, förberedelser inför arbete, matlagning, hygien, tvättning, diskning, bäddning och alla andra måsten vi har. Då återstår fyra om man som jag är ensamstående. Har man dessutom familj så är timmarna borta direkt, då kanske man till och med hamnar på minussaldo. Då stjäls det oftast från sömnkontot.
Tänk om tiden kunde fungera som på jobbet, man har ett saldo att spara i och ta ifrån. De dagar man inte har den där enorma tvätthögen att ta itu med eller har en matlåda kvar från föregående kväll och slipper lägga en halvtimma på matlagning, kan spara den tiden till de dagar då allt helt enkelt inte hinns med? Kanske överföra några timmar från helgen så vardagarna blir mer drägliga.

Vi kanske kan lägga in som förslag att öka dygnets timmar, men då skulle vi nog bara försöka trycka in ännu mer måsten utan att få ut någonting av det. Ja, förutom ännu längre dagar och mindre sömn.
Varför är vi då så stressade idag när vi har alla dessa hjälpmedel som borde göra livet lättare? Kanske är det dags att sänka våra krav, inte behöva tävla med grannarna om vem som har den snyggaste julbelysningen på huset eller schystaste bilen på garageuppfarten, eller med kamraterna på jobbet om vem som har den senaste och flashigaste telefonen eller största farmen på Facebook.
Många kanske skrattar när ni läser det här men ett tag blev jag så beroende av att se till att odla mina grönsaker, skörda dem i tid och mjölka mina kossor, så inte allt skulle gå förlorat, att jag blev tvungen att ta en ”vit vecka” från Farmville på Facebook i datorn.

Ibland så funderar jag på om jag inte skulle vara lyckligare om jag sålde allt och flyttade till något tropiskt land, klippte av alla telefon- och tv-ledningar, odlade min egen mat och levde på de allra enklaste av sätt. Men det kommer jag kanske aldrig få reda på, då jag är både bekväm och för feg för att släppa det jag har. Men tanken är född… Finns det någon där ute som känner som jag?