[Ur nummer: 01/2010] Vi hade länge kämpat för att en av våra medlemmar, som varit provanställd, skulle bli tillsvidareanställd. Som vi såg det så hade anställningsförhållandena varit sådana att han hade rätt till en tillsvidareanställning medan vår arbetsgivare hävdade motsatsen. Vi hade inte kunnat lösa tvisten lokalt utan väntade på att tvisten skulle lösas centralt.
Utan att kontakta vare sig klubben eller den enskilde medlemmen kommer förbundets ombudsman, Mikael Löthén, fram till att fallet inte går att driva centralt. Det är högst anmärkningsvärt som vi ser det.
Mikael Löthén valde att helt och hållet gå på den information som han fått från Livsmedelsföretagen, Li. Han begärde inte ens kopia på vårt förhandlingsprotokoll. Istället fick vi genom vår arbetsgivare reda på att Livs hade kastat in handduken. Det kan man milt sagt kalla för att vi blivit överkörda.
Två medlemmar väljer därefter att lämna Livs på grund av förbundets agerande. Medlemmen, vars fall förbundet inte drev vidare, lär nog aldrig glömma sin första erfarenhet av facket. Dessutom valde en person som precis skulle gå med i Livs att avstå. Det är en ganska rejäl smäll för en klubb med runt 20 medlemmar.
Men den största skadan, förutom att fallet inte drevs vidare, är att förtroendet för klubben är enormt skadat. Som vi hade förstått det hela, efter kontakter med våra lokala ombudsmän, så såg vårt fall ljust ut vilket vi också berättat för medlemmarna i vår klubb. Sedan blir vi helt överkörda av förbundets centrala ombudsman.
Om nu klubbarna skall ta ett större och mer centralt ansvar i den nya organisationen, måste förbundet givetvis ta och kontakta gräsrötterna innan man agerar i en lokal fråga. I sådana här fall är det inte konstigt att folk tycker facket är toppstyrt och att medlemsavgiften mest går till förbundsledningens löneutbetalningar. Mikael Löthén: svälj lite prestige, gör om och gör rätt.