[Ur nummer: 01/2010] Svälten var en starkt bidragande orsak till att emigrationen från Sverige till Nordamerika ökade dramatiskt under missväxtåren 1867-1869.
Redan åren 1861 och 1865 hade skörden varit tämligen dålig. Sedan kom slag i slag tre svåra år, nämligen 1866 med ett intensivt regnande, 1867 med en ovanligt sträng köld och 1868 med stark hetta och ihållande torka. Jordbrukarna drog sig med knapp nöd fram under vintern och våren 1869. Folket svalt, djuren likaså. På grund av undernäring och sjukdomar orsakade av denna svält så var döden ett bekant inslag i många familjer. Människor sökte sig till nya platser inom Nordens gränser men somliga valde att emigrera främst till Nordamerika – de första klimatflyktingarna från Sverige!
Skulle dessa människor kunna få hålla en klimatkonferens så skulle man kunna undvika torkan och den långa kylan. Skulle man bara minska CO2 i atmosfären från 0,0388 procent till 0,0350 procent så skulle det inte bli missväxt och torka. Då skulle den tidens ledare kunna kontrollera klimatet. Men frågan var vem skulle de beskatta och vilka fabriker skulle de behöva stänga?