När det är kallt och långt hem, när tunnelbanan bara går i stadens tunnlar och tussilagon inte är mer än en viskning kan det vara dags för nationell uppmuntring. Var finns den lille muntermannen?

[Ur nummer: 03/2010] – Jag är här, ropar Lusen i en rödvit tröja och jordig om de många benen.

– Nå, säger vi.
– Jag är jordig, säger han, för jag har varit i Danmark och träffat forskare på Ålborgs Universitet som samarbetar med Nasa. De duktiga danskarna ska skicka upp sin egen jord till Mars för att odla grönsaker. Den danska jorden har visat sig vara den ultimata odlingsjorden. Den är nästan inte jord. Det är ett ingenjördesignat poröst medium som uppfyller precis de krav växterna har.

När vi hör honom tala om ingenjörskonsten i vårt södra grannland på detta sätt blir vi oroliga.
– Hur ska vi klara oss i den knivskarpa konkurrensen? Vad händer med vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri? Hur klarar sig vår svenska jord, den som vi älskar och håller som Jordens bästa jord och som frambringat de mest smakrika morötterna. Varför får vi inte skicka upp den med en rymdraket till Mars? Vad har vi gjort för fel?
– Vi har Christer Fugelsang, invänder någon. Ja det har vi. Han studerade teknisk fysik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Men vad var det för skylt han visade på väg in i rymdfärja, innan han som första och hittills enda svensk blev astronaut och tillbringande sammanlagt 26 dagar och 17 timmar i rymden?
– Varför heter han Fugelsang? Och vad stod det egentligen på skylten som han visade när han steg in i rymdfärjan?
– Ja, han är väl norsk helt enkelt, säger Lusen glatt. Hans namn betyder fågelsång på norska. Han mor var svensk, men hans far var norsk.

Återigen drabbas vi av en smygande oro. Hur ska det gå för oss? Vår mat? Vår kultur? Kommer någon att höra oss om vi skriker i rymden med en halvnorsk astronaut och käften full av dansk jord? Vi måste bli bättre. Vi måste bli belönade på ett bättre sätt. Vi är trötta nu. Vi får inte sova nu.
– Den största skillnaden mellan svensk jord och rymdjorden är att den designade jorden har inre hålrum (mikroporer) som innebär att den blir bättre på att lagra näringsämnen och vatten, säger Lusen.