Alla har en. Och tillbringar väldigt mycket tid i den. Vad då? Sängen, förstås.

[Ur nummer: 04/2010] Vi sover ungefär en tredjedel av våra liv. Då jobbar hjärtat mindre, blodtrycket faller och hela kroppen tar det lugnare. Med andra ord är sängen en väldigt viktig möbel.
Stilen på den förändras hela tiden. I dag är det en ren och enkel design som gäller och många föredrar detaljer i trä. Det tryckavlastande materialet tempur har vunnit mark medan vattensängen blivit ganska ovanlig. Och nu för tiden finns det knappt någon som vill ha en dammsamlande himmelssäng. I stället satsas det på platsbesparande varianter som sängskåp eller bäddsoffor.

Egyptierna var tidigt ute
Annat var det i tidernas begynnelse. Då hade man en enkel sovplats, en hög med gräs i en hydda eller på marken i en grotta. Senare var den egyptiska kulturen tidigt ute och använde höga sängar med stora draperier. I Tut-Ankh-Amons grav hittades ett antal bäddar bland rikedomarna och det finaste exemplaret var tillverkat i snidad ebenholts, överlagt med bladguld. Benen var formade som kattben.
De assyriska och persiska sängarna låg inte långt efter. Det gjorde vi dock i vår del av världen. Här sov vi på fällar som var placerade på flätat läder i träramar.
Både greker och romare föredrog lyxiga tillbehör och täcken och några av deras sängar var så höga att trappsteg krävdes vid läggdags. När det romerska riket föll samman sjönk sängstandarden över hela Europa.
På många platser England sov man under medeltiden på säckar med halm. I Tyskland låg man i lövhögar på marken eller i kistor fyllda med mossa.
I välbärgade hem var det skillnad. Där var sängarna försedda med inläggningar och målningar som matchades av broderade madrasser och täcken. Från taken hängde ofta draperier.

En magnifik sänghimmel
Under 1400-talet föddes den karaktäristiska italienska sängtypen. Den vilade på ett podium med fyra smäckra pelare som bar upp en magnifik sänghimmel och träpanelen vid huvud- och fotändan var vackert utsirad och målad. Fjädermadrasser och linnelakan hörde till.
Med renässansen vaknade intresset för antikens ideal och en rejäl sängkult satte fart. Bäddarna var inte längre möbler utan arkitektoniska mästerverk med väl tilltagna mått.
När industrialismen startade började sängarna bli mindre och fick renare utformning. Sedan dess har kulten aldrig riktigt vaknat till liv igen.
Men den viktigaste möbeln utvecklas vidare.
Den som låter oss falla i John Blunds armar.