Jag tror att hela sluta gnäll-tramset var en konspiration från alliansen

Någon gång i februari när allt som gick på räls stod stilla, katterna fick frost i morrhåren bara av att ställa sig vid balkongdörren, systern i Uddevalla fick skotta sig ut genom badrumsfönstret och jag själv trodde att vi drabbats av jordbävning, som visade sig vara snöskovling från tak, då hände det plötsligt något. Liksom en susning genom landet.

[Ur nummer: 04/2010] Det verkade som om ett antal fingrar satts upp i luften samtidigt för att känna vart vinden blåste och sedan snabbt kastas ned över tangentbord och iphone-displayer. Med ett och samma budskap framvällande från löpsedlar, mediabloggar och andra inflytelserika megafoner: ”Sluta gnälla!”

Svenska folket uppmanades helt enkelt att ta sig samman, sluta klaga över vädret och i stället njuta!
Först och främst; den som uppmanar mig att på befallning njuta, den förtjänar att sättas ut i en snödriva, fastkedjad. Och känna efter hur det är. Att inte kunna ta sig därifrån. Det är inte njutbart. Först blir det väldigt kallt. Sen blir det väldigt varmt. Sen är det slut. De flesta som fryser ihjäl återfinns med uppknäppta kläder.
I år har folk frusit ihjäl. Mitt i civilisationen, i Sverige. Många av oss andra har trott vi skulle göra det. På vindpinade perronger i Herrljunga. I utkylda tågvagnar genom Dalslands inland med snöstormen drivande på från sidan. I insnöade bilar vid vägkanter. Av blotta tanken på att behöva gå utanför dörren och åter konstatera att kommunal snöröjning inte är något som snyts fram i en handvändning.
Folk som pendlat har inte kommit till jobbet. Och sen inte hem heller. I alla fall inte i tid för något annat än att börja göra sig redo för att åka tillbaka. Det är inget bra liv, ens för några dagar. Det är inte sånt man menar när man säger att jobbet glider ihop med fritiden.

Själv har jag funderat på att byta till manxkatt. Eller genomföra kupering. För den där sekunden man skulle tjäna på att inte behöva fösa ut eller få in svansen. Och jag är jäkligt glad att fastighetsskötaren äntligen masade sig upp på taket innan det rasade in.
Tänk att få åtta våningar grannar nedramlande genom vardagsrumstaket, med rollatorer och allt. Tanken är svindlande, minst sagt.

Så varför skulle vi inte gnälla? Ge mig ett enda skäl! Nähä, att ingenting blir bättre gills inte. Om jäkligt många gnäller tillsammans kan det faktiskt bli väldigt mycket bättre. Särskilt om man inte låter det stanna vid gnäll. Det gäller inte vädret men mycket däromkring.

Så jag tror hela sluta gnäll-tramset var en konspiration. Alliansen såg helt enkelt en fara. Gnäller alla på en sak är det lätt att halka vidare. Till sjukförsäkringsregler, RUT-avdrag och allt möjligt. Så jag tror dom slog till. Med mutor och bestickningar. Löften om poster i departementen. Vad vet jag? Utom vem som var först ut med störst rubriker. ”Sluta gnäll!” Den stora dygnet runt-borgarpressdraken. Vilka hängde på en sekund senare? Ja inte var det de mest radikala krönikörerna och bloggarna med det största tankedjupet. Snarare de glammiga jasägarna. Som stuckit upp fingret och ville vara med.

Men jag tror faktiskt inte det funkade. Folket låter sig icke beordras till njutning. Anser sig folket ha anledning att gnälla så gnäller det. Folket är icke fullt så korkat. De vet att efter vinter kommer vår. Också i herrens rike. Man skulle också kunna slå till och säga att i september stundar den vår de svage kallar höst. Om det inte skulle låta som en gammal klyscha.