In vitro meat kan vara lösningen på världssvälten, klimathotet, fetman och välfärdssjukdomarna, djurens lidande och död…

På Chalmers tekniska högskola i Göteborg finns Sveriges första bioreaktor. Den ser inte mycket ut för världen men den är prototypen till en anläggning som kan komma att totalt förändra köttbranschens framtid.
Och mycket, mycket mer.

[Ur nummer: 04/2010] Eller vad sägs om kött som räcker åt hela mänskligheten och aldrig tar slut? Producerat med betydligt mindre miljö- och klimateffekter. Fritt från tungmetaller och föroreningar av olika slag. Valfri fetthalt och näringsinnehåll. Smak och konsistens som riktigt kött av valfri typ. Och utan att något djur behövt lida eller sätta livet till.
Tanken svindlar när forskarna beskriver de möjligheter som öppnar sig med odlat kött, in vitro meat. Teoretiskt är det en ganska enkel process att odla muskelceller från vilket djur som helst i en så kallad bioreaktor och framställa kött. I verkligheten verkar det dock ännu så länge inte vara riktigt lika enkelt.

Holland världsledande
Holländska forskare är, med många miljoner i stöd av sin regering och av köttindustrin, världsledande på området. Julie Gold, universitetslektor i biologisk fysik, och Patric Wilson, doktorand i biologisk fysik, på Chalmers tekniska högskola i Göteborg, hör till pionjärerna i Sverige. De tror att det odlade köttet kommer att finnas att köpa i affärerna inom en inte allt för avlägsen framtid – men ingen av dem har hittills smakat på odlat kött.
– Jag tror inte att det vanliga köttet kommer att försvinna, men odlat kött kan bli ett komplement, säger Julie Gold som var först i Sverige med att forska i ämnet. Nu samarbetar hon med doktoranden Patric Wallin som byggt Sveriges första bioreaktor.

Cellerna ska växa parallellt
– I den här bioreaktorn ska cellerna växa parallellt och bli långa. Nästa stora steg är att få de odlade cellerna att föröka sig tredimensionellt och inte bara tvådimensionellt, säger Patric Wallin som själv tycker om kött och gärna sätter tänderna i en biff.
– Man måste försöka bygga in något som liknar blodkärl i vävnaden. Det måste inte vara blod men det måste vara ett kanalsystem som påminner om kapellärsystemet som för ut syre i vävnaden, förklarar Julie. Även hon är köttätare men försöker äta mer vegetariskt. Hennes dotter har blivit vegetarian av etiska skäl och familjen äter inte kött hemma.
Julie Gold och Patric Wallin tror att forskarna i framtiden kommer att kunna lösa de problem som återstår. Vi kommer att kunna producera både magert och fett kött och skräddarsy mat som passar olika människor.
De båda forskarna berättar om det motstånd de mött när de sökt pengar för sin forskning och jämför med sina kollegor i Holland som fått pengar både från regeringen och köttindustrin.

Vid sidan om undervisningen
– Hittills är det ingen i Sverige som fått några anslag för den här forskningen. Vi är några stycken som bedriver verksamheten som ett sidoprojekt vid sidan om undervisningen och annan forskning. Men den här forskningen är alldeles för viktig för att inte tas på allvar och få ordentliga resurser, säger Julie Gold. Hon pekar på att mänskligheten växer snabbt och allt fler människor vill äta kött. Enligt FN kommer mänskligheten att fördubblas om 50 år. Och köttproduktionen är det allra största klimatproblemet, köttproduktionen på jorden orsakar mer växthusgaser än alla bilar och flygplan tillsammans.
Julie Gold har tillsammans med ett par andra forskare från Sverige samt forskare från Norge, Holland och Storbritannien sökt pengar från EU för att få resurser att gå vidare med sin forskning.
För ett par år sedan bildades The International In Vitro Meat Consortium, ett nätverk av forskare och andra som slog sig samman för att byta kunskaper och skaka fram pengar till forskning.
Mikael Löthén, förbundsombudsman för Livs med ansvar för frågor som rör köttbranschen, kan inte se något direkt hot mot livsmedelsindustrin från ett eventuellt framtida odlat kött.
– Industrierna ska ju fortsätta att producera och förädla mat som alltid, men frågan känns ganska hypotetisk. För mig är det fortfarande ganska mycket science fiction över det här. Forskningsmässigt är det ju ett högriskprojekt men samtidigt… fantastiskt om det skulle lyckas, säger han.