Människan är precis som Vargen. Vi behöver varandra för att överleva och det är ytterst få som klarar en hel livstid i ensamhet. Alla behöver förr eller senare någon som man kan luta sig mot. Vi människor underskattar dock vår förmåga att arbeta enskilt och många gånger är det orsaken till varför vi misslyckas med väldigt enkla saker. Vi behöver tro på varandra men också på den enskilda individens presentationsförmåga. Vi kan, bara vi vill.

[Ur nummer: 05/2010] Vi som jobbar med fackliga frågor vet hur viktigt flockbeteendet är för oss. Det är trots allt det som vi predikar om på uppsökeri och när vi talar om hur viktigt det är att vara medlem. Vi behöver varandra för att kunna växa oss starka nog att påverka våra egna förutsättningar efter de ställda regler som finns. Vi behöver varandra för att kunna växa och utvecklas som människor. För att ta lärdom och visa var?andra den rätta vägen att gå.

Man skulle kunna tillbringa timmar, dagar, veckor, ja till och med år med att analysera varför vi är så beroende av varandra trots att vi klarar oss väldigt bra ensamma. Men människan är inte byggd på det viset och ensamvargen ses oftast som konstig, annorlunda eller till och med farlig.

På min arbetsplats har jag på sista tiden sett en förändring. I mitt skift har vi förändrats, till det bättre. Vårt sam?arbete har ökat och vi har i motgång växt tillsammans. Inte bara som en enda stor Flock utan också som människor gentemot varandra. Och även om vi har en lång väg kvar att gå, så har vi utvecklat vår arbetsmiljö till något bättre. När någon står och faller så finns det alltid någon som är beredd att plocka upp den och hjälpa till. Vi är alla starka som individer men tillsammans har vi lyckats skapa en sammanhållning som jag inte har sett på länge. Något som jag, så smått, har gått och längtat efter. För nu är vi där vi ska vara. Vi hjälper varandra istället för att stjälpa varandra.

I den fackliga klubbstyrelsen har jag min andra Flock. Här sitter vi och kämpar för våra medlemmars rättigheter. Vi försöker att skapa en så trygg och bra arbetsplats vi bara kan. Då det uppstår ett problem söker vi svaren på det och försöker att sätta varje medlem i centrum i den mån det går. Vi håller möten, organiserar skyddsronder, håller medlemsmöten där alla är välkomna att vädra sina åsikter. Vi kämpar för våra kamraters rätt i det dagliga arbetet. Utan klubbstyrelsens stöd hade jag förmodligen inte kunnat uträtta så mycket som huvudskyddsombud.

Utanför mitt arbete så har jag min tredje Flock. Där jag känner mig som mest hemma och bland dessa personer kan inget gå fel och skulle det göra det så vet jag att vi tar hand om varandra. Flocken sköter om sina egna. Min Flock där hemma skänker mig glädje och ro i kroppen. Men framförallt skänker den mig trygghet. Den ger mig styrka till att kämpa vidare varje dag och medlemmarna i min flock får mig att växa som person. Den får mig att varje dag vilja sträva efter att vara en bättre människa.
Därför vill jag här och nu passa på och tacka er för att ni finns.

Tack Joakim för att du ständigt finns där och stöttar mig. Tack Emelie för att du tar fram det bästa hos mig på träningarna och för att du har en tendens att göra mig glad utan ansträngning. Tack Fredrik för att jag ständigt är välkommen hos dig och Roffe. Tack Budo för bättre storebror finns inte. Tack Eldin för att du ställer upp då det behövs. Tack Sandra för att du byggde delar av den här själen som andra inte kunde. Tack Medina för att du är min underbara lillasyster. Och slutligen, ett stort tack till övriga medlemmar i familjerna Suhonjic, Landgren och Nilsson, ni gör varje dag till en bra dag. Jag älskar er!