FNs stora klimatkonferens i Köpenhamn i december 2009 hade förberetts i två år. Ändå spådde initierade bedömare tidigt i höstas att mötet skulle kunna misslyckas. Och precis så blev det, även utifrån relativt lågt ställda förväntningar.

[Ur nummer: 05/2010] I stället för den nödvändiga fortsättningen med ett förnyat, globalt och legalt bindande Kyotoavtal fick vi ”Köpenhamns?ackordet”. En utpräglad light-variant där länder uppmanas att minska sina utsläpp genom egna frivilliga åtaganden. ”2-gradersmålet” – att planetens medeltemperatur?ökning inte får överskrida 2 grader – skrevs dock in som en allmänt normerande princip. Man beslöt även att 30 miljarder dollar årligen under 2010, 2011 och 2012 skall lämnas till stöd för utvecklingsländernas klimatomställning.

Varför gick det då så snett? Förutom att själva mötet var sällsynt dåligt organiserat handlar det framförallt om den maktpolitiska förskjutning vi nu ser växa fram i världssamfundet, med i/u-länderna Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika som allt starkare aktörer. Men också om bristen på anständig rättvisa, där främst USA, ”utsläppsvärstingen”, klandrades av u-landsblocket G77.

En ny global FN-konferens om klimatet äger rum i Cancun, Mexico i december. Kan man hysa realistiska förhoppningar inför det mötet?

* Ja, om EU återigen tar på sig ledartröjan, återgår till ”Kyotolinjen” och tillsammans med flertalet utvecklingsländer kommer överens om ett bindande avtal för minskning av växthusgasutsläppen till 2020. Ett avtal där EU självt lovar minska med 30 procent. Signaler från Bryssel indikerar att någonting i den stilen nu är på gång.

* Ja, om Barack Obama får hela kongressen med sig på mer ambitiösa utfästelser från USA än vad som angavs i Köpenhamn (några ynka procents minskning till 2020, istället för de 25-40 procent som klimatforskarna kräver av de stora utsläpparna!).

* Ja, om Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika – som vägrar skriva under Kyoto – bildar en egen ambitiös klimatallians

Det är viktigt att Cancunmötet förstärker insikten om att alla länder förr eller senare blir vinnare om världen får ett tufft klimatavtal som driver fram effektivare energianvändning och ny grön teknik – småskaliga solcellsystem och dito vatten-, vind- och vågkraft, kollektivtrafik, biodrivmedel och annat. Det kan bli ett win-win för både klimatet och ekonomin.

Antag att även Cancun – vilket Gud förbjude – skulle bli en flopp. Vad händer då? Min tro är att många företag, lokalsamhällen och nationer trots allt skulle fortsätta sträva efter energieffektivitet och en växande andel förnybar energi på bekostnad av kol och olja. Varför? Därför att det både är bra för ekonomin, miljön och en trygg oberoende energiförsörjning. I grunden handlar det om fred och säkerhet i en värld där kampen om resurserna kommer att hårdna.