[Ur nummer: 09/2010] Lusen sitter och funderar över den klassiska berättelsen om pojken som skrek ”Vargen kommer!”. I fackets version har vargen varit en elegant figur som klär sig i bolagsfrack när han ska sätta sig vid regeringsbordet. Den lille pojken, som skriker ”Vargen kommer!” så fort han ska göra någonting vet inte vad som väntar den dag vargen är efter honom på riktigt…
Det var en gång för längesedan en ung pojke som bodde i en liten stad. En dag fick pojken i uppgift att arbeta som ombudsman och vakta medlemmarnas löner i utbyte mot en summa pengar.
Arbetet som ombudsman var långsamt och trist. Dagarna gick och avtalsrörelser och riksdagsval avlöste varandra.
Till slut tröttnade pojken, och ville spela folket ett spratt.
Han störtade upp på fötter från stolen han suttit och vilat sig på, och skrek: ”VARGEN KOMMER, GÅ OCH RÖSTA!!”
Och det dröjde inte länge förrän medlemmarna kom farande så fort benen bar dem för att rösta på rätt parti och hindra vargen från att äta upp deras trygghet. Men när de kom fram syntes ingen varg till. Bara pojken som skrattade åt dem som panikslagna kommit springandes.

Trots förmaningar och varningar om att han skulle låta bli att lura dem igen kunde han inte hålla sig i skinnet, och det dröjde inte många år innan han på nytt vrålade: ”VARGEN KOMMER, GÅ OCH RÖSTA!!”
Återigen kom medlemmarna springandes för att rädda pojken och sin trygghet undan vargen, men möttes av den flinande pojken som vred sig av skratt på marken.
Något år senare satt pojken åter vid sitt lilla skrivbord och löner, skattinkomster och välfärd strövade omkring och gnolade för sig själva. Han skrattade gott åt sitt vargskämt och mindes hur rädda medlemmarna sett ut när de störtade till hans räddning.
Plötsligt sänktes a-kassan, medlemmar utan jobb förlorade sin trygghet och avgifterna sköt i höjden och han kände hur håren reste sig på hans armar. Inne i köpcentrumet, dit han gick för att handla, glödde ett par gyllengula ögon bland alla prylar och tjänster som var till salu.
Skräckslaget skrek han så högt han kunde: ”RÄDDA MIG FRÅN VARGEN! GÅ OCH RÖSTA!!”
Men inga klapprande skor hördes i rulltrapporna, och inga röstsedlar greps utanför vallokalerna. Allt var tyst och stilla, förutom inne på köpcentrummet, där vargen, med grå, rest ragg och tog sats för att anfalla.