[Ur nummer: 11/2010] Det är med stor besvikelse om jag kommer att minnas valet 2010. Det har hänt något historiskt, ja två historiska händelser har skett i valet 2010. Beklagligt nog har borgarna lyckats med något de aldrig tidigare gjort, de har nu blivit omvalda till ytterligare fyra år vid regeringsmakten. Att Sveriges arbetarklass blivit lurade till att faktiskt tro att Moderaterna är det NYA arbetarpartiet kommer nog stå oss dyrt de närmaste fyra åren!
Men det är inte det jag kommer att minnas när jag i framtiden blickar tillbaka. Det jag med sorg kommer att minnas av 2010 är dagen då Sverigedemokraterna lockade till sig 5,7 procent av Sveriges röster. Sverige satte då sitt namn på kartan, tillsammans med några andra av våra EU-länder, med att ha ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Förr kunde man vara ganska stolt över att Sveriges röstberättigade invånare var kloka nog att inte lägga sina röster på ett parti med främlingsfientliga åsikter. Men idag skäms jag för Sveriges skull! Jag skäms över dem som röstade på SD.
Hur tänker folk? Vad hände med mänskors lika värde?
En del blygsamma SD-anhängare rättfärdigar sig med att de tycker:
* att invandringspolitiken är dålig, därför röstar jag på SD.
* att bara för att man röstar på SD är man inte rasist.
Detta gör mig ännu argare. Ta för fan ditt ansvar som väljare, ta reda på vad det är du egentligen lägger din röst på.
”Du är vad du äter”, eller i detta fall du är vad du väljer!
En röst på SD är en röst på främlingsfientlighet.
Det som förbryllar mig är att SDs väljare idag inte tycks skämmas, utan står ganska rak i ryggen när han säger att han röstat på SD. Något har ändrats sedan 2006 när SD började visa upp sig till valet, då folk inte vågade gå ut och säga att man röstat på SD. Det verkar dra kalla vindar i det snart iskalla Sverige!
Jag vill att skäms-faktorn ska tillbaka! Har du röstat på SD ska du skämmas!
Nolltolerans vad gäller rasism lär samhället ut, håller det på att ändras?