[Ur nummer: 11/2010] Jag är en av alla som nu gått arbetslös en längre tid.
När jag blev uppsagd så kämpade facket mycket för att rädda så många jobb som möjligt. Jag var själv inblandad när förhandlingarna hölls. Sen kom perioden av arbetslöshet.
Första tiden var det väl ganska okej, men ju längre tiden gick desto mer isolerad blev man. Saknaden efter det sociala med andra människor blev större och större. Samtidigt sitter många av oss och betalar medlemsavgift till våra fackförbund.
Men vad gör fackförbunden för oss arbetslösa?
Visst är det en hektisk tid vi lever i och de förtroendevalda har mycket att göra. Men snälla ni på avdelningar, sektioner och förbund, vad gör ni för oss arbetslösa?
Ska vi bara vara en tigande skara som snällt varje månad betalar vår medlemsavgift?
Det enda vi märker av vårt medlemskap är tidningen som kommer som en glad påminnelse i brevlådan.
Det kanske är dags att även vi får del av kakan av vårt medlemskap och att ni engagerar er även för denna tyst ökande skara.
Annars kommer Alliansen och Svensk Näringsliv få er dit de vill. De kommer att säga att ni är så små så vi behöver inte bry oss om er.
Det blir följden om ett flertal går ur facket för att ekonomin inte tillåter dem att ha råd att vara med.