[Ur nummer: 12/2010] I det här numret berättar vi om Mikael Pettersson och Britt-Marie Cederberg som båda är arbetslösa. De är långt ifrån ensamma. De är två av 4104 arbetslösa livsmedelsarbetare.
Och det är många som går utan jobb i dagens Sverige. Arbetslinjen till trots. I slutet av oktober var 8,3 procent arbetslösa, det vill säga stämplade eller befann sig i ett program med aktivitetsstöd. Ingen som helst ljusning jämfört med året innan och mycket dystert, nästan en fördubbling, om man jämför med oktober 2008 då 4,9 procent var arbetslösa.
Samtidigt håller den borgerliga regeringen fast vid sin linje att straffa dem som jobbar inom en bransch med hög arbetslöshet. De drabbas både av en hög arbetslöshetsavgift och sänkta ersättningsnivåer. Någon arbetsmarknadsutbildning är det inte tal om utan bara på förvaring.

Det var drygt tolv procent av livsmedelsarbetarna som var arbetslösa i slutet av oktober. Arbetslöshetsavgiften för de som tillhör Livs a-kassa är 205 kronor i månaden. För metallarna är avgiften 300 kronor. Arbetslöshetsavgiften, som är förkastlig, är den borgerliga regeringens påhitt. Den infördes förra mandatperioden och baseras på hur många inom en bransch som stämplar och hur mycket ersättning från a-kassan som betalats ut. Arbetslöshetsavgiften går direkt in i statskassan för att finansiera bland annat jobbavdrag.
Den 1 januari sänks arbetslöshetsavgiften för metallarbetarna till 75 kronor i månaden. Om det blir någon sänkning för livsmedelsarbetarna är en öppen fråga. Det beror i så fall inte på sjunkande arbetslöshet utan på att antalet utförsäkrade blir allt fler. Det är därför som metallarbetarnas arbetslöshetsavgift sänks. Långtidsarbetslösa omfattas av program med aktivitetsstöd. Ersättningen motsvarar a-kasseersättningen på 65 procent och betalas ut av Försäkringskassan.
Det uttalade syftet är att pressa lönerna i branscher med hög arbetslöshet. Det verkar regeringen på väg att lyckas med, åtminstone att döma av resultaten från en undersökning som nyligen gjorts av liberala tankesmedjan Fores och Swedbank. Av 500 arbetssökande som djupintervjuats säger tre av tio att de är beredda att sänka sin lön med 20 procent för att få jobb.

Det är en medveten högerpolitik som förs. Kraftigt höjda egenavgifter till a-kassan försökte sig regeringen Bildt på redan i början av 1990-talet. Syftet var det samma – att försvaga facket och pressa lönerna neråt. Den gången stoppades planerna i elfte timmen genom den akuta ekonomiska krisen som ledde till samarbete över blockgränserna.
Förra mandatperioden fick de borgerliga fritt spelrum och dessutom förnyat förtroende i höstens val. Samtidigt blir klyftorna i samhället allt större. Många har dessutom av ekonomiska skäl inte bara lämnat a-kassan utan även facket, cirka en halv miljon. Det har lett till en försvagad fackföreningsrörelse i en tid då den hade behövt vara som starkast.
Arbetslöshetsförsäkringen är omdiskuterad. Striden har handlat om valet mellan obligatorium och frivillighet. Flera statliga utredningar har berört frågan sedan 1920-talet, senast var 2008. Nu gör de borgerliga ett nytt försök. Socialförsäkringsutredningen som tillsatts ska bland annat utreda hur en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ska se ut.
Frågan är om resultatet kommer att vara förenligt med den svenska fackliga modellen? Vårt a-kassesystem är ju själva hjärteroten och en viktig förklaring till vår höga organisationsgrad.
Målsättningen måste vara att ta fram en hållbar och stabilt finansierad arbetslöshetsförsäkring som är så pass bra att man frivilligt vill ansluta sig. Den får inte vara så dålig att den måste tvingas på en genom att göras obligatorisk.