City Gross skyller på leverantören
City Gross, som ägs av Bergendahlsgruppen, har ingen som helst koll på hur arbetarna som tillverkar tonfiskburken Natuna har det. Ändå lanserar man märket som ett schysst val för den konsument som bryr sig om hållbart fiske och bra arbetsvillkor.
[Ur nummer: 12/2010] Att det förekommer en konflikt med allvarliga anklagelser om föreningsrättskränkning vid fabriken i Colombia känner City Gross inte till.
– Jag får hänvisa till grossisten Bergendahls, säger Mikael Riedel, produktionschef för fisk på City Gross.
På varje tonfiskburk av märket Natuna finns ett speciellt batchnummer. Med hjälp av numret kan man via hemsidan spåra fisken. Då får man veta vilken sorts tonfisk som använts, var den fiskades och med vilka fångstredskap. Man får också reda på i vilken fabrik den konserverades och en speciell uppförandekod, BSCI, garanterar respekten för fackliga rättigheter.
– Det är inte vi själva som garanterar det här. Det är vår leverantör Tore Smith & Son som gör det. Vi har köpt den tjänsten av dem, säger Annica Hansson-Borg, kvalitetsansvarig på Bergendahls.
Hon ber oss att mejla våra uppgifter till henne så att hon kan skicka dem vidare till leverantören som, visar det sig, i sin tur har anlitat en holländsk firma. Det är i själva verket denna holländska firma som har kontakten med Seatech i Colombia. Kontrollen administreras av en man som heter Henk Brus och har en egen tradingsida för tonfisk, www.atuna.com.
Vi skickar uppgifterna om föreningsrättskränkningarna till Annica Hansson-Borg som skickar dem vidare till Ulf Ekdahl, vd för Tore Smith & Son. Efter kontakt med honom kompletterar vi med en artikel om konflikten i den väl ansedda colombianska tidningen El Tiempo, och så går det några dagar.
Svaret som kommer från Tore Smith & Son är skrivet av Henk Brus på engelska och är fullkomligt häpnadsväckande. Fackföreningen som bildats vid Seatech och vars medlemmar blivit avskedade nämns inte. Inga konkreta svar ges.
Istället görs opreciserade påstående om samband mellan fackföreningar och FARC-gerillan och det hävdas att dessa samband innebär en stor risk för de personer som tillhör företagsledningen och deras familjer. De kan kidnappas.
Det är just sådana här anklagelser som använts av paramilitära grupper i Colombia då tusentals fackliga ledare mördats under decennier.