[Ur nummer: 01/2011] När vi skulle ta beslutet på kongressen förra året om Mera Livs så var motiveringen:
1. Mer för pengarna
2. Mer verksamhet
3. Mer demokrati
Det här skulle vara möjligt genom att minskade fasta kostnader skulle frigöra resurser till satsningar i verksamheten.
Även om jag var skeptisk in i det sista så lät jag mig övertygas av argumenten om hur bra den nya organisationen skulle bli. Men när budgetförslaget presenterades på förbundsmötet nu i november så ser vi hur Mera Livs är tänkt att finansieras, vilka som ska få Mera Livs och vilka som inte ska få Mera Livs.
Innan har vi haft en fördelningsnyckel på cirka 55 kronor per medlem och det var sagt att inget skulle bli sämre. Det var vi lovade.
Men när man tittar på fördelningen i den nya budgeten så får Region Syd 45 kronor per medlem. Varför mister vi tio kronor per medlem? Vart tog pengarna vägen som man frigjort och som skulle gå till satsningar på verksamheten?
Den enda förklaringen som kom fram på förbundsmötet var att ni har så korta avstånd till era arbetsplatser i Skåne. Inget om att vi är en region som även består av delar av Småland och Öland. Inget om att vi har fler medlemmar och fler arbetsplatser än vad någon annan region har.
Till exempel så har vi 1000 fler medlemmar än Region Öst men 879 000 kronor mindre i budget.
Vad är förklaringen?
Vår verksamhet är precis densamma som i de andra regionerna och ändå ska vi klara den på 20-25 kronor mindre per medlem. Det tycker jag är ett svek mot 27 procent av förbundets medlemmar och därför reserverade jag mig mot den skeva fördelningen i budgeten.
Lars Erlandsson

Svar direkt:
Hej Lars! När det gäller de prioriteringar förbundsstyrelsen tvingats göra så är det mycket riktigt så att vi tagit bort ganska mycket av region Syds önskemål. Det innebär dock inte att medlemmarna i söder straffats på något sätt.
En hel del av det som planerats, t ex att inventera koncernavtal och avtalskonferenser inför avtal 2012, är helt enkelt verksamhet som genomförs på central nivå. Det ska därmed inte belasta Syds del av vår gemensamma budget. Vi kunde också konstatera att planeringen innehöll en våldsam överdrift av kostnader för ombudsmännens bilkörning. Med stöd av den historik som finns kunde vi skära bort ca 6000 mil vilket i slutändan inte blir en oansenlig summa.
Vi kunde också konstatera att planeringen innehöll väldigt mycket interna möten i organisationen till kostnader uppemot 1 miljon kronor. Det har vi också dragit ner på av det skälet att det inte rimmar speciellt bra med det kongressbeslut som du själv lutar dig mot. Syd hade också väldigt stora kostnader för intern mötesverksamhet kring försäkringsfrågor. I förhållande till detta hade väldigt lite medlemskvartar, som dessutom är fullt finansierade via LO, planerats. Och det måste ju vara fel fokus när det gäller försäkringsverksamhet.
Sedan är det också på det sättet att alla kostnader för till exempel lokaler, städning, telefon, porto, kopiering, tryck och administration bekostas av den centrala delen av budgeten i dag. Så var det ju inte tidigare då det skulle inrymmas i de 55 kronor du nämner.
Om vi tittar bakåt under 2000-talet och lägger ihop alla resultat, alltså avdelningarnas och förbundets, i vår gamla organisation kan vi konstatera att vi gemensamt varje år ”lånat” ca 10 procent av vår strejkkassa för att genomföra verksamheten. Och så kan vi ju naturligtvis inte ha det. Tvärtom måste vi fylla på våra ekonomiska ”muskler” för att kunna förhandla fram avtal för våra medlemmar och bevaka att ingångna avtal efterlevs.
Som du såg av min redovisning på förbundsmötet lägger vi 2011 mera pengar på verksamhet i kronor per medlem än någonsin. Vi klarar också av att behålla inkomstförsäkringen för våra arbetslösa förbundskamrater ograverad. Detta klarar vi samtidigt som vi alltså har en budget i balans.
Med hänvisning till ovanstående törs jag därför säga att vår nya organisation faktiskt också levererar Mera Livs till alla medlemmar, oavsett var i landet de befinner sig. Vänligen
Hans-Olof Nilsson,
förbundsordförande